Herr talman! Vatten har en särskild betydelse för vårt land. Sveriges kust är 240 mil lång, vilket är en av Europas längsta. Vi har också ett par av Europas största sjöar. Våra större städer ligger utmed kusten, och i Norrland definierar de större älvarna en stor del av kulturgeografin.
Efter århundraden av konflikter kom så småningom kusterna att definiera våra gränser. Man kan alltså säga att vattnen definierar Sverige. Det är också från vattnen vi har fått transportleder, vattenkraft, fiske och rekreation. Vattnen är en omistlig del av vårt land och ett arv vi har att förvalta.
Vatten är förstås också en miljöfråga - ren luft och rent vatten är kanske vad vi först borde tänka på när vi hör ordet "miljöpolitik". Det är en av statens viktigaste uppgifter att garantera att vattnet inte för med sig gifter eller sjukdomar. När jag säger att vi har ett arv att förvalta hör det till saken att Sveriges vatten är känt för sin goda kvalitet. Det har delvis geografiska anledningar, men det beror också på tekniskt kunnande och på att våra föregångare i denna kammare faktiskt har tagit dessa frågor på allvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård
Herr talman! Samtidigt som det finns en förståelig strävan att göra mer hamnar man ibland fel och skapar orimliga följder. Vi har frågan om enskilda avlopp, där vi i dag är inne i en potentiell mångmiljardrullning för enskilda husägare - med ofta tveksam miljönytta. Det bör nämnas att det finns forskning som har visat att utsläpp av fosfor från enskilda hushåll ofta inte är något problem. Även om det rent känslomässigt kan upplevas som fel att släppa ut vatten utan modern rening, i detta fall i liten skala, är det ofta så att den rening som sker naturligt i marken är tillräcklig.
Det upplevs också orimligt att hänsyn inte tas till hur stora hushållen är och hur fastigheterna utnyttjas. I miljöbalken finns en rubrik om rimlighetsavvägning. Av den framgår att nyttan av en åtgärd ska vägas mot kostnaden, och jag vill nog hävda att många människor upplever att detta i dag inte fungerar i praktiken. Det måste vi ta på allvar, och vi måste arbeta för en rimligare prövning.
Herr talman! Att det ibland är svårt med enkla lösningar betyder dock inte att man inte ska arbeta med övergödningsproblematiken. Men man måste hela tiden väga olika intressen mot varandra.
Vi behöver öka svensk livsmedelsförsörjning. Vi bör alltså vara tydliga med att beskattning av och ytterligare pålagor på det svenska lantbruket inte bör vara aktuellt. Samtidigt har vi en situation i Östersjön som är allvarlig - men Sverige kan inte ensamt rädda den. Östersjön är ett avrinningsområde i en region med 90 miljoner invånare. Sverige intar geografiskt en framträdande roll bland dessa länder och kan och bör ligga långt framme vad gäller miljöarbetet.
Övergödning, i synnerhet tillförsel av kväve och fosfor, orsakar syrebrist, bottendöd och algblomning i en omfattning som frekvent beskrivs som alarmerande. Källorna till övergödning är flera, varav luftdeponi, orenade avlopp och näringsläckage från jordbruket kan nämnas. Problematiken är inte ny. Här krävs internationellt samarbete, och där kan Helsingforskommittén framhållas. Detta samarbete omfattar nio länder som har Östersjökust samt EU, och vi vill att arbetet intensifieras.
Sverigedemokraterna vill utöka anslaget till åtgärder för havs- och vattenmiljö. Vi ställer oss positiva till fortsatta försök med strukturkalkning, vilket kan minska näringsläckaget från vissa typer av jordar. Arbetet med att minimera näringsutsläpp från jordbruk och andra källor bör i princip fortgå. Samtidigt bör man utreda möjligheten till åtgärder till sjöss för att åtgärda effekterna av övergödningen, till exempel genom syresättning och bortförsel av slam samt biomassa.
Herr talman! Förekomsten av plast i marin miljö och andra ekosystem är ett problem som får allt större uppmärksamhet. Det är naturligtvis positivt, men det manar samtidigt till eftertanke. Vi har ett potentiellt stort hot i form av mikroplaster i våra vatten, men samtidigt är det i dag svårt att få en tydlig bild av problemet - åtminstone ur svensk kontext. Till exempel har vi i Sverige inget problem med plastskräp som härstammar från Sverige. De plastpåsar som finns i Sverige utgör inget större miljöproblem, enligt Naturvårdsverket. Man har konstaterat att plastpåsarna närmast uteslutande återvinns, oftast till ny energi.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård
I övriga delar av världen är detta däremot ett omfattande problem - på vissa håll. Forskning har visat att 95 procent av det plastavfall som hamnar i hav och oceaner härstammar från tio floder belägna i Asien och Afrika. Det handlar om enorma mängder. Floden Ganges i Indien beräknas exempelvis föra med sig 600 miljoner ton plastskräp ut i Bengaliska viken. Det är ofattbara mängder.
Ibland kanske problemet alltså överdrivs utifrån svensk kontext, samtidigt som man underskattar problemet på global nivå. Vi räddar inte haven genom att fokusera på plastpåsar här. Om det är möjligt och kostnadseffektivt ska vi naturligtvis återvinna mer och förbruka mindre, men fokus måste i större utsträckning läggas på internationellt samarbete.
När det kommer till mikroplaster är situationen dock en annan; här har vi ett potentiellt stort problem även i våra vatten och med ursprung i Sverige. Samtidigt är situationen inte klarlagd. Vi är flera här i kammaren som har lyft fram forskning från Uppsala universitet om mikroplast som återfinns i vattenlevande djur. Denna forskning har dragits tillbaka - den är inte trovärdig. Man kan inte längre hänvisa till den.
Vi har sannolikt inget större problem med mikroplaster i vårt dricksvatten, men forskning och kartläggning pågår fortfarande. Man har konstaterat att mängden mikroplast som har observerats i Östersjön inte har ökat. Detta betyder inte att det inte har släppts ut mer mikroplast - det har det förmodligen - men man vet inte exakt vart den har tagit vägen. Förmodligen ligger den på botten, och vi vet inte exakt vilken fara detta innebär. Detta betyder att det krävs ett fortsatt intensivt arbete på området, och vi vill gärna satsa mer resurser på kartläggning av och forskning om detta.
Herr talman! Sverigedemokraterna förordar en helhetsstrategi för att reducera dessa problem. Ökade resurser bör avsättas för att kartlägga flödena av plast - både mikroplast och makroplast. Akademi, industri och handel bör åläggas att utvärdera olika plaster ur miljösynpunkt, och åtgärder bör vidtas för att minska den totala användningen av plastprodukter. Plaster med särskilt hög miljöbelastning bör ersättas med andra material.
Vi välkomnar förslag till exempel om förbud av kosmetiska produkter innehållande mikroplaster. Samtidigt bör man ha i åtanke att detta inte är en speciellt betydande källa. Det är i stället vägtrafiken som är det, och sedan kommer väl konstgräsplanerna. Det finns alltså mycket mer att göra på området.
Med det sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 3 och 5.