Fru talman! Tack för anförandet, Carl Schlyter!
Jag vill inleda med att säga att jag instämmer i problembeskrivningen vad gäller grupper av ämnen. Vi har sett en hel del exempel där man har förbjudit bisfenol A och där tillverkare sedan har ersatt det med bisfenol S eller F. Det är klart att grupper av ämnen verkligen spelar roll.
PFAS är ett problem. Jag minns inte var jag har läst siffran, men jag har för mig att det handlar om ungefär 3 miljoner människor som får sitt dricksvatten där det finns rester av PFAS, vilket är en häpnadsväckande hög siffra. Det är säkerligen så att inte alla dessa människor får i sig skadliga nivåer, men det är ändå alarmerande hur utbrett ett sådant ämne kan bli, så snabbt.
Huvudbudskapet i ledamoten Carl Schlyters anförande är att vi behöver titta på grupper av ämnen. Jag instämmer faktiskt i det, och det vet jag att de som sitter här i kammaren också gör. Faktum är att när vi debatterade detta i fjol ställde sig ett enigt utskott bakom ståndpunkten att det bör tittas på grupper av ämnen i EU-lagstiftningen snarare än på enskilda ämnen. Vi vet att det blir stuprör, och så substituerar man med något som kanske är potentiellt ännu farligare.
Min fråga till Carl Schlyter är: Finns det inte skäl att vara hoppfull, eller vad förväntar du dig mer av gänget i miljö- och jordbruksutskottet? Det verkar som att vi redan tycker så som du anser att vi borde tycka.