Herr talman! Vi vet att ekonomisk utsatthet i familjer i hög grad också drabbar barnen. Trots att löneskillnaderna har minskat de senaste åren kvarstår en hel del att göra. Trots att kvinnor har ökat sitt betalda arbete genom minskat deltidsarbete och minskat obetalt hemarbete återstår hur mycket som helst att göra innan vi kan tala om ekonomisk jämställdhet mellan könen.
När jag ser denna utmaning framför mig tänker jag på åtgärder som kan stärka kvinnors möjligheter och deras förankring i arbetslivet, exempelvis ökad rätt till heltid. Ställer ni upp på det?
Jag tänker på satsningar som kan underlätta för familjer att få ihop sin vardag. Jag tänker på möjligheten att ordna barnomsorg på obekväma arbetstider som kvällar, nätter och helger. Ställer ni upp på det?
Jag tänker definitivt
inte
på åtgärder som innebär en återgång till ökat obetalt hemarbete för kvinnor, på tal om arbetslinje och bidrag. Jag tänker definitivt inte på ett återupplivande av forna hemmafruideal genom att införa ett vårdnadsbidrag på 3 000 kronor. Jag tycker inte att det går ihop när vi resonerar kring arbetslinjen och minskade bidrag. Detta är väl i allra högsta grad ett bidrag för att just
inte
arbeta. Det blir dessutom omöjligt för en ensamstående att kunna leva på. Jag vet, eftersom jag som sagt var ensamstående sist det begav sig med vårdnadsbidrag.
Ett vårdnadsbidrag riskerar dessutom att ta resurser från förskolan som är en verksamhet som ensamstående så väl behöver. Ert vårdnadsbidrag vänder sig till sammanboende, men frågan är vad ni gör för de ensamstående med barn.