Herr talman! Det är Urban Ahlin som har ställt interpellationen till Carl Bildt om engagemanget och kampanjen för att få en plats i säkerhetsrådet. Urban Ahlin är på väg från Moskva och hade inte räknat med att debatten på förmiddagen skulle gå så snabbt. Därför har han bett mig att ta emot svaret.
Det är en viss uppgivenhet jag hör från Carl Bildt. Det är en gammal tradition att man ska kampanja, men sådant ska vi inte ägna oss åt, låter det som när Carl Bildt ger sitt svar.
Det är synd att Sverige har en uppgivenhet inför så viktiga frågor. Precis som Carl Bildt skriver har Sverige stark ställning - eller har i alla fall under lång tid haft det. Vi har ett starkt engagemang, och vi har en stolt historia att titta tillbaka på när det gäller vårt engagemang inom FN. Det ska vi naturligtvis ta till vara.
Vi ska inte ge upp. Vi ska inte göra som Carl Bildt och den borgerliga regeringen gör, nämligen ge upp på förhand och säga: Det är för dyrt - vi kan inte åka runt och köpa röster. Nej, det är klart att vi inte ska köpa röster. Men givetvis ska vi kampanja för Sverige. Det räcker inte med att sätta upp en videofilm och tro att andra länder kommer att titta på den.
Regeringens problem är att ni har tappat intresset för FN, tvärtemot vad ministern säger i svaret. Vårt anseende håller på att falna inom FN. Vi har tidigare haft svenska FN-ledda internationella insatser, och nu har vi mycket färre sådana. Det är tvärtemot vad ministern hävdar, för regeringen har faktiskt skurit ned på stödet till FN:s utvecklingsinsatser. Den negativa trenden behöver vändas.
För två år sedan, i budgetpropositionen för 2012, skrev regeringen: "Sverige kandiderar till säkerhetsrådet för perioden 2017-2018." Men vi ser ingen kampanj - vi har inte sett några tecken på någon sådan, precis som Urban Ahlin skriver i sin interpellation.
Om en svensk kandidatur i FN:s säkerhetsråd ska ha någon möjlighet att lyckas måste regeringen arbeta för att samla stöd för Sverige. Det svenska misslyckandet med att ta plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter visar att ett sådant stöd är långt ifrån självklart. Sverige kan inte ta något för givet.
Vi hade tidigare, som jag sade inledningsvis, en stark ställning. Men den håller på att gå förlorad, och det beklagar jag.