Herr talman! Monica Green är en mycket skicklig detektiv om hon har hittat dessa bevis.
Vad jag försökte förklara i mitt förra inlägg var raka motsatsen till den bild av verkligheten som Monica Green målar upp av att Sverige skulle ha ett mindre engagemang i FN i dag och att vi skulle uppfattas som mindre pålitliga på något sätt i den internationella politiken och när det gäller att värna den humanitära rätten och annat.
Vi måste vara medvetna om att vi här i Sverige ofta upplever att vi kan göra mer. Vi ser att vi inte gör tillräckligt och så vidare. Men det är utifrån våra mått och den debatt som vi har här i Sverige mellan regering, opposition och olika partier.
Om vi jämför med hur många andra länder i världen agerar, till exempel när det handlar om att ta emot kvotflyktingar, när det handlar om basbudgetstödet till FN:s institutioner och mycket annat, ser vi att Sverige ställer upp oerhört mycket. Det gör vi fortfarande. Jag kan försäkra Monica Green om detta.
Sedan handlar inte allting i Förenta nationerna om att låsa sig vid en viss struktur. Sverige har av tradition valt att engagera sig mycket i sak. Vi hjälper flyktingar. Jag driver hellre en kampanj, Monica Green, för rätten för flyktingar från Syrien att kunna få en vidarebosättning och för rätten för Libanon att inte kollapsa när Syrien dras ned i fallet - Libanon behöver inte också dras med. Jag kampanjar hellre för flyktingar från Syrien, Monica Green, än att nödvändigtvis driva en stor och svulstig kampanj för en plats för Sverige i FN:s säkerhetsråd.
Nu väljer vi att göra detta ordnat och realistiskt. Men om vi får en socialdemokratisk utrikesminister framöver är Monica Green välkommen att binda upp utrikesministerns och hela förvaltningens resescheman och lägga om hela utrikespolitiken till en jättestor kampanj för bara två år i FN:s säkerhetsråd. Det är viktigt att vara realistisk
i detta sammanhang och att ha en planering och att stärka de kärnvärden som Sverige står för. Men en kampanj för kampanjens skull för en plats i FN:s säkerhetsråd är inte nödvändigtvis det viktigaste när man har enorma humanitära uppgifter framför sig och där Sverige gör ett storartat arbete.