Fru talman! Det må vara så att det inte är enkelt. Men det är inte ledamoten och jag som ska stipulera lagtexten, utan det ska en utredare göra. Det blir inte lättare att göra det för att man låter tiden gå, fru talman, utan man måste sätta igång en process för att det ska bli en förändring.
Här hade vi kristdemokrater ett konkret förslag om att ett tilläggsdirektiv skulle ges till den pågående utredningen för att helheten faktiskt skulle ses över. Att det skulle vara så mycket svårare att se till hela behovet för andra grundläggande behov än för just andning och sondmatning har jag svårt att se.
Jag upplever ibland att det finns en föreställning om att detta är så svårt att man inte kan ta i det. Det är inte okej. Detta handlar om människor som far oerhört illa, människor som inte får det stöd de behöver för att klara sin vardag. Det är barn, och det är vuxna. Och det är vuxna som är i husarrest eftersom de inte kommer ut och inte blir delaktiga i samhället. Detta handlar om grundläggande behov - personlig hygien, att äta, att klä av och på sig, att kommunicera - där det krävs ingående kunskap om personen i fråga för att man ska kunna hjälpa till.
Det kan inte vara så att vi politiker tycker att en fråga är för svår för att våga ta tag i den. Min fråga kvarstår därför: Kommer ledamoten att agera för att denna fråga ska utredas ytterligare?