Herr talman! Frågan är vad vi ska inrikta vårt arbete på. Är det på att göra principerna till en konvention, det vill säga arbeta med det rättsliga underlaget? Eller ska man inrikta sig på det praktiska arbetet att faktiskt ge hjälp till internflyktingarna? Eftersom den rättsliga frågan är som den är tycker jag att det är viktigt att prioritera implementeringen av de principer och de rättigheter som internflyktingar har.
Det organisatoriska kring det hela är en fråga som har diskuterats under mycket lång tid. Avsaknaden av en organisation som har huvudansvaret har diskuteras mycket. Nu pågår en utveckling genom de överenskommelser som de inblandade organisationerna har. Jag tror att det är viktigt att låta det arbetet få fortskrida. Vi får utvärdera det, och så får man se hur man går vidare i att säkerställa att det finns organisationer som på ett tillräckligt tydligt och klart sätt kan ta sitt ansvar i det här sammanhanget.
När det gäller Sveriges egen situation har vi tack och lov inte några egna internflyktingar. Vår svenska lagstiftning följer helt
guiding principles
. Det är ingen tvekan om det. Vår politik och inställning till internflyktingar är helt klar. Det gäller det rättsliga underlaget men också skyldigheten för olika länders regeringar att ge hjälp till de flyktingar som finns i deras länder.
Sverige arbetar för att internationella hjälpinsatser ska vara så snabba och effektiva som möjligt. Det svenska stödet till sådana hjälpinsatser följer regeringens skrivelse 2004/05:52 om regeringens politik för humanitärt bistånd som har antagits av riksdagen. Den omfattar även stöd och hjälp till internflyktingar.