Herr talman!
Vägen till kärlekens paradis är gammal men evigt ny: Två händer kan mötas - händelsevis, inunder ett paraply. Två händer kan mötas i glädje, Två händer kan mötas i sorg. Och två händer kan mötas för vinnings skull på världens marknadstorg.
Det var dikten
Strof
i april
av Nils Ferlin, från diktsamlingen
Barfotabarn
som gavs ut 1933.
Nils Ferlins dikter har följt mig sedan skolåren. I gymnasiet var det Nils Ferlin jag valde för specialarbetet. Att jag tidigt i skolan fick möjlighet att fördjupa mig i Ferlins bakgrund, historia och dikter har betytt otroligt mycket för min förståelse och inte minst för min förståelse för och upplevelse av just Nils Ferlins dikter. Nils Ferlin bodde under sina sista år inte långt ifrån där jag själv bor. Nu ser jag inte Bengt Berg här inne - jag vet att Nils Ferlin var från Värmland, men han bodde faktiskt de sista åren i Roslagen. Historierna om Nils Ferlin är också väldigt utbredda och intressanta att lyssna på bland de äldre i byarna runt omkring där jag bor.
Nils Ferlins dikter är dokument av sin tid, och samtidigt fungerar de som poesi också i dag. De skapar tankar och känslor också för dagens människor när de läser dem. Genom litteraturen speglas vårt samhälle samtidigt som det också bevaras för framtidens historiebeskrivning. De skrivna orden kan oroa eller roa, skapa frågor och ge svar. Litteraturen är en viktig samhällsberättare och samtidigt en samhällsbärare.
För mig och Centerpartiet är det därför väsentligt att alla har möjlighet att få tillgång till litteraturen. Biblioteket med sin fria utlåning av böcker är en mycket viktig del i vårt demokratiska samhälle.
År 1997 fick vi också en bibliotekslag som garanterade just den avgiftsfria utlåningen av böcker. Sedan 1997 är det dock mycket som har hänt, inte minst inom litteraturen och den snabba teknikutvecklingen i vårt informationssamhälle. Regeringen har nu kommit med en proposition om en ny bibliotekslag. Debatt om den återkommer vi till i höst, men jag vill redan nu kommentera några punkter ur den.
Att låna litteratur på bibliotek ska också fortsättningsvis vara avgiftsfritt. Det är en viktig grundregel, och det gäller oberoende av om litteraturen tillhandahålls i fysisk form eller i form av till exempel e-böcker. Det står i propositionen. En komplikation kan vara att vi i dag inte har någon exakt definition av vad en e-bok är. Kungliga bibliotekets e-boksutredning har haft följande beskrivning av e-boken: en elektronisk version av en tryckt bok avsedd att läsas med hjälp av en dator, smartphone, läsplatta eller annat mobilt läsverktyg. Vi sätter alltså i alla fall någon typ av avgränsning av vad en e-bok kan vara.
Även med denna definition går det dock inte att sätta ett likhetstecken mellan tryckta böcker och e-böcker exempelvis när det gäller upphovsrätten. Därmed kan utlåning på samma villkor av böcker i de olika formaten vara svårt. Det handlar i det här fallet också om hur vi ska kunna få en levande, bred och växande marknad för just e-böckerna. Det behövs nämligen en marknad så att förlagen ser en möjlighet att satsa på en digital utgivning av böcker vid sidan av de tryckta böckerna.
Tillgängligheten till e-böcker på biblioteken är en mycket angelägen fråga. Där har också biblioteken i vårt land kommit olika långt i hur man kan erbjuda ett smidigt system för utlåning av e-böcker som ett komplement till det klassiska biblioteket.
Herr talman! I förslaget till ny bibliotekslag föreslås också att folkbiblioteken ska främja kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet. Med ökad kunskap inom området kan då också biblioteket än mer fungera som ett kompetenscentrum för mediekonsumtion. Här finns många möjligheter att utveckla nya tjänster på biblioteken.
Biblioteket är inte bara en bokdepå - en utlåningscentral av litteratur - även om det är en viktig del. Biblioteket kan i många fall också vara ett kommunalt informationscentrum eller en lokal för många olika kulturella yttringar. Det kan finnas samarbete med föreningar och folkbildningen, med studiecirklar och kulturevenemang. På många orter är biblioteket redan i dag det självklara kulturcentret i vid bemärkelse.
Biblioteken är i dessa fall i första hand en kommunal samhällsresurs och måste också få fortsätta att vara det. Det är inom kommunen, på orten där biblioteket finns, man ska utveckla sitt bibliotek - sitt kulturcentrum. Det kan handla om nya och moderna sätt att göra biblioteket tillgängligt. Kanske ska man flytta ut en del av tjänsterna utanför bibliotekens fysiska väggar eller samverka med omgivningen på nya sätt. Kanske ska man samverka med företag och föreningar. Många exempel finns i vårt land där man ser på och använder biblioteket som en resurs och en samhällsutvecklare.
Jag är övertygad om att de flesta av dessa goda exempel inte hade kommit fram om biblioteket hade setts som en statlig angelägenhet. För att biblioteket ska vara den samhällsresurs det kan vara och vara en del i en långsiktig och hållbar utveckling av det samhälle det verkar i måste biblioteket också i fortsättningen vara en kommunal angelägenhet. Principen om det kommunala självstyret är i det här fallet viktig att bevara.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.