Herr talman! Jag vill börja med att verkligen lyfta fram bibliotekens viktiga roll som träffpunkt för litteraturen, läsandet och kulturen. Lika viktig är bibliotekariernas kunskap och vägledning för att varje individ ska kunna utvecklas efter sina villkor.
Folkpartiet liberalerna har alltid värnat biblioteken och allas tillgång till dessa. Biblioteken är inte bara ställen fulla med böcker och tillgång till läsning. Där är det också låga trösklar in som mötesplatser. Uppdraget att verka för demokratiska värderingar är påtagligt. Där finns all upptänklig samhällsinformation, och biblioteken är en viktig arena i det civila samhället för lärande, bildning och delaktighet.
Som liten var jag fascinerad av sagornas värld. När någon närstående vuxen läste ur till exempel H C Andersens
Den lilla sjöjungfrun
levde jag mig in helt och fullt i berättelsen. Jag grät på slutet av denna sorgliga historia och förstod att kärlek och att älska var något som kunde göra mycket ont. När jag började skolan kunde jag redan läsa och skrev själv sagor, berättelser och deckare innan jag hade fyllt tio. Jag brukade också illustrera mina texter.
Med det vill jag säga att den värld som öppnar sig för alla som kan läsa är en outtömlig värld av äventyr, olika infallsvinklar och kunskap. Så stumt och tomt det skulle bli om vi inte hade litteraturen!
Vi är omgivna av ord i alla sammanhang, och det är väldigt viktigt att barn lär sig läsa för att kunna ta till sig all information i samhället, allt som kan tas in via de skrivna orden. Demokratier bygger på att medborgarna kan läsa.
Friheten att yttra sig bygger på förmågan att kunna kommunicera inte bara med det talade ordet. I Sverige tar vi det nog för givet att man lär sig läsa i skolan. I många andra delar av världen kan befolkningen till många procent bestå av analfabeter.
Läsförmåga handlar om att fånga barns och ungdomars intresse för litteraturen. Det är inte det lättaste. Jag har tre vuxna döttrar som har haft väldigt olika förhållande till läsning. Den äldsta slukar mängder av böcker varje vecka, den mellersta är måttligt road, och den yngsta är ungefär mitt emellan dessa båda ytterligheter.
Det som behövs är förstås först och främst tillgång till litteratur. I skolan har Skapande skola möjliggjort möten med författare som inspiration för eleverna. Skolans roll är A och O. Där pågår ständigt arbetet med att på olika sätt öka intresset för läsandet och öka läsförståelsen.
Folkpartiet liberalerna tycker att det ska finnas utbildade bibliotekarier i skolbiblioteken. Det behövs vägledande vuxna som är duktiga på att finna ut vad som kan passa olika åldrar och intressen. Lärarna får ovärderligt stöd från utbildade bibliotekarier för att föra fram bra litteratur som passar varje åldersgrupp.
Jag glömmer aldrig när jag som elvaåring kom in på skolbiblioteket på Östertälje skola och sade till bibliotekarien att jag hade läst ut mina böcker och frågade: Vad ska jag läsa nu? Hon funderade ett ögonblick och visade vägen bort till en hylla där C S Lewis böcker om landet Narnia stod. Jag började med boken
Min morbror trollkarlen
, och därmed började en livslång kärlek till Aslans värld.
Bibliotekarier med sin specialistkunskap behövs än mer när barnens föräldrar inte har intresse av läsning och kanske inte har några böcker eller har bara några få böcker hemma. Inte ens när böckerna fyller hyllmetrar i hemmen finns det en garanti för att läsintresset självklart ska infinna sig hos barnen.
Med denna inledning vill jag betona hur viktiga biblioteken och bibliotekspersonalens kunnande är för att vi ska fortsätta ha en läsande befolkning.
Kungliga biblioteket och regional biblioteksverksamhet har fått i uppdrag att utvärdera kommunernas biblioteksplaner och utifrån det också titta extra på kvalitetsindikatorer. Det kartläggningsarbetet skulle kunna utmynna i en nationell strategi för biblioteken. Det ser nämligen väldigt olika ut i olika delar av landet, i olika kommuner.
Innehållet i titeln bibliotekarie borde på något sätt analyseras ur det stora läslyftarperspektiv som åsyftas i Litteraturutredningen. Bibliotekariernas roll - med den akademiska utbildning och den specialistkompetens de besitter - borde kvalitetssäkras. Kanske är det så småningom tid för en bibliotekarielegitimation likt lärarlegitimationen?
Bibliotekens uppdrag har på några decennier starkt förändrats. Det finns stora samhälleliga utmaningar som biblioteken måste förhålla sig till. Branschlogiken är en helt annan i dag än exempelvis på 70-talet.
En utmaning är förstås de teknologiska omvälvningar som snabbt har skett och fortfarande sker. En annan är att vi har ett mångkulturellt samhälle där biblioteken många gånger är en av de första samhällsinstitutioner en nyanländ besöker.
Ytterligare en utmaning är att människors vardag och levnadsmönster ser annorlunda ut i dag. Man kanske arbetar i en kommun, bor i en annan kommun och har barnen i skola eller gymnasium i en tredje kommun. Kommungränserna suddas ut, och på grund av det finns andra servicebehov från medborgarens sida.
I takt med att man har sett ett minskande läsande och minskad läskunnighet har biblioteken fått en central plats på kartan för litteraturfrämjande åtgärder en central plats vars betydelse inte nog kan poängteras.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.