Herr talman! Patrik Jönsson inledde sitt anförande med eftertanke och förståelse för människor i, skulle jag säga, en både utsatt och svår situation. Det handlar om att vi i det här betänkandet vanligtvis kanske mest pratar järnväg men att färdtjänsten nu finns med som en del.
Jag blir ändå mycket förvånad, och också provocerad, över att man nu tillsätter en utredning som ska vara färdig i januari, alltså efter valet. Det har på något sätt blivit ett signum för den här regeringen att göra väldigt många halvårslösningar: Man sänker matmomsen, och man gör andra nedsättningar som gäller för ungefär ett halvår eller möjligtvis ett år.
Nu tillsätter man alltså en utredning för att se hur olika detta fungerar. Utredningen ska titta på kritiken att rätten till färdtjänst varierar och att tidigare utredningar inte har lett till åtgärder. Men det är ändå så att Trafikanalys år 2023 kom med ett underlag, som även Patrik Jönsson hänvisade till i sitt anförande, om tydligare kriterier för färdtjänsttillstånd.
Hur är det möjligt att regeringen sätter sig på händerna och inväntar ytterligare en utredning när det faktiskt finns möjlighet att ta del av Trafikanalys arbete och därmed genomföra en rättvisereform för de människor som är i starkast behov av detta? Som Magnus Jacobsson sa vid ett tidigare tillfälle handlar det om att människor kan bli avsläppta på ganska skiftande ställen och inte ha någon möjlighet alls att hitta dit de ska.
Hur är det alltså möjligt att man tillsätter en utredning i stället för att på riktigt göra någonting åt problematiken?