Herr talman! Jag tycker att jag var väldigt tydlig i mitt anförande med att vi inte är nöjda. Vi har ju precis börjat, och att vända en atlantångare som har varit på väg åt helt fel håll tar sin modiga tid.
Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att här tala om att vissa projekt har försvunnit. Det vet vi inte än, eftersom regeringen håller på att arbeta med den nationella planen. Vilka projekt som finns med i den nationella plan som den här regeringen beslutar om vet vi inte i dag. Vi vet vad Trafikverket har föreslagit, men det är ju inte regeringens beslut.
Vi möter tydligen helt olika verkligheter när vi är ute och träffar människor runt om i Sverige. Vi har varit runt och tittat på en hel del underhållsprojekt ute i olika delar av landet och mött inte minst Trafikverket. Det man väldigt tydligt säger från Trafikverket är att man märker en enorm skillnad i den här regeringens politik på grund av att man har fått möjlighet att jobba mer med avverkande underhåll. Det innebär att man inte längre behöver vänta tills saker och ting går sönder. Man uppskattar fokuset på att se till att det vi redan har ska fungera.
Det som den förra regeringen gjorde, herr talman, var ansvarslöst. Man ville satsa åtskilliga hundra miljarder på en höghastighetsjärnväg när hela vårt järnvägssystem håller på att falla samman. Det är ungefär som att bygga ett inglasat uterum till ett hus där taket läcker, fönstren behöver bytas och man behöver måla fasaden.
Det var vad den förra regeringen ägnade sig åt. Nu ser vi till att ta hand om det här huset. Vi rustar upp den järnväg vi har. Det är dels det mest ansvarsfulla att göra, dels det som ger resultat på kort sikt.