Herr talman! Precis i slutet av förra seklet blev en
spricka synlig i den annars så välputsade fasaden,
som den internationella kapitalismens institutioner
brukar visa upp. Ledare från hela världen hade sam-
lats i Seattle för att börja en ny förhandlingsomgång
om WTO-avtal för den internationella handeln, men
de var inte ensamma om att samlas där. På plats fanns
också ett folkligt motstånd genom miljöorganisatio-
ner, fackliga organisationer, solidaritetsorganisationer
och många fler. Länderna lyckades inte komma över-
ens, och förhandlingarna bröt samman.
Misslyckandet i Seattle var ett bakslag för den
internationella politiken, och näringsutskottet bekla-
gar detta misslyckande. Jag tror inte att det finns skäl
att beklaga det alltför mycket även om det naturligtvis
innebär problem. Samtidigt som det innebar en massa
grus i maskineriet i de internationella förhandlingarna
gav det skäl till eftertanke och möjlighet att tänka i
nya banor, vilket jag tror att det finns starka skäl att
göra.
Politiken har under det gångna årtiondet tappat
kontrollen över den internationella utvecklingen. Det
som vi kallar globalisering har inte mötts av någon
politisk motmakt. I stället har den framställts som
något oundvikligt och kanske också nödvändigt och
positivt. IMF, Världsbanken och WTO har tillåtits att
bli organisationer som styr den internationella eko-
nomin, som kan sätta press på enskilda länder utan att
ta något som helst demokratiskt ansvar. De transna-
tionella bolagen ska ges fri rörlighet och tillgång till
världens alla marknader.
En friare marknad skapar möjligheter till en god
utveckling, men det sker inte utan problem. I prakti-
ken leder det till att enskilda länder förlorar sina möj-
ligheter att ställa höga miljökrav på produktionen.
Det betyder att de fackliga organisationerna förlorar
mycket av sin makt i de industrialiserade länderna.
Det leder till att ett fåtal företag kan kontrollera värl-
dens livsmedelsförsörjning.
Det var mot detta som människor från hela pla-
neten samlades för att protestera i Seattle, för att
kräva en annan internationell utveckling, för att kräva
ett demokratiskt inflytande över den internationella
politiken. I Seattle visades en motmakt mot globalise-
ringens baksidor. Denna motmakt består av ett inter-
nationellt nätverk av gräsrotsorganisationer. Det var
en väldigt underlig blandning av folk med väldigt
skilda intressen som protesterade tillsammans, men
en sak hade de gemensamt och det var kravet på ett
folkligt inflytande i internationell politik.
Sverige har en hög ambition i WTO-
förhandlingarna. Vi vill skapa en stor grad av frihan-
del samtidigt som vi inser att detta måste komplette-
ras med ett regelverk kring miljöfrågor och sociala
frågor. Detta är en positiv utgångspunkt. Frågan är
hur vi bäst realiserar den. Utskottet redogör i detta
betänkande för den strategi som slogs fast före för-
handlingarna i Seattle. Jag tror att det i dag finns skäl
att tänka om eller i alla fall att ägna sig åt lite efter-
tanke. Vi står dock bakom hemställan i betänkandet
då vi inte har någon motion som behandlas i detta
sammanhang.
Ett område där den internationella politiken måste
bli bättre är den demokratiska processen. Dels måste
alla länder ges goda möjligheter att delta under lik-
värdiga förhållanden under förhandlingarna, dels
måste ideella och folkliga organisationer få en möj-
lighet att delta i processen och ge sina synpunkter på
vilka åtgärder som måste vidtas.
Demokratin är avgörande för om WTO-
förhandlingarna ska kunna fortsätta med bibehållen
trovärdighet. Sverige driver frågan om en hög grad av
öppenhet, och det är i dag ännu viktigare att betona
detta.
Det finns ett annat stort frågetecken när det gäller
hur vi hanterar de sociala frågorna och miljöfrågorna.
I det avseendet behöver strategin utvecklas. Vi har
organ och avtal inom FN för att hantera miljöfrågor-
na. Det är avtal som ställer höga krav på oss i nord
och skapar möjligheter för utveckling för länderna i
syd. Dessa avtal har en stor demokratisk trovärdighet,
och de är accepterade. Frågan är hur dessa avtal ska
kunna fungera parallellt med WTO:s handelsavtal.
Ett exempel på ett sådant avtal som måste fungera
tillsammans med WTO:s avtal finns i ett protokoll
under konventionen om biologisk mångfald som bl.a.
behandlar genmanipulerade organismer. Detta proto-
koll är ett genombrott på det internationella miljöom-
rådet genom att det klart och tydligt uttrycker att
internationella miljöavtal och det globala handels-
systemet ska och kan samverka för att man ska nå en
hållbar utveckling. I protokollstexten påpekas att
internationella avtal ska vara ömsesidigt stödjande
och inte oförenliga med varandra. Detta är ett fram-
steg som har gjorts efter förhandlingarna i Seattle.
Det är naturligtvis svårt att bedöma vilken betydelse
misslyckandet i Seattle har för denna framgång, men
man kan nog tryggt säga att det inte är helt oväsent-
ligt.
Det är i dag svårt att bedöma vad denna skrivning
om ömsesidigt stödjande avtal innebär i praktiken och
vad som händer när avtal ändå kommer i konflikt
med varandra. Utgångspunkten måste ändå framöver
vara att handelsavtal inte ska få överordnas miljöav-
tal, vilket hittills i praktiken varit fallet.
Även de sociala frågorna måste hanteras på ett
likvärdigt sätt med egna avtal och inte som en under-
ordnad del av handelsavtalen. Vi har här stora utma-
ningar att arbeta vidare med. Jag tror att det är ange-
läget att vi i första hand arbetar vidare med de sociala
frågorna och miljöfrågorna inom FN:s ram och ut-
formar dessa avtal så att frihandelsintresset inte fort-
sätter att vara överordnat. Med sin nuvarande struktur
och regelverk kan WTO aldrig bli en organisation för
att skapa en hållbar utveckling eller att ge människor
grundläggande medborgerliga rättigheter var de än
bor. Det krävs andra institutioner och avtal för att
klara av det.
Seattle var ett bakslag för de internationella för-
handlingarna om handelsavtal. Den stora utmaningen
är hur vi vänder det bakslaget till en framgång. Hur
gör vi detta bakslag till en framgång till vår strävan
efter att demokratisera den internationella politiken?
Hur använder vi bakslaget för att lyfta miljöfrågor
och sociala frågor överst på den internationella dag-
ordningen där de hör hemma? Detta är en av de stora
utmaningarna i dag i den internationella politiken.
Sverige måste fortsätta att vara ledande i det arbetet.