Herr talman! WTO-mötet i Seattle kom att domi-
neras av kaos, och förhandlingarna blev ett misslyck-
ande. I betänkandet, som även kristdemokraterna står
bakom, återges några förklaringar till misslyckandet.
Jag vill ge några ytterligare funderingar kring detta.
Herr talman! Vi lever i en globaliserad värld.
Handeln med pengar och varor ökar snabbt. Konfe-
rensen kan faktiskt betraktas lika mycket som en
konferens om globaliseringen och dess konsekvenser
som ett traditionellt möte om handelsfrågor.
Globaliseringen erbjuder en rad möjligheter, men
den innehåller också risker. Det var om riskerna som
mycket av motsättningarna i Seattle handlade.
Många av de frågor som är relaterade till handels-
systemet kan nog inte lösas enbart inom ramen för
WTO, men deras lösning är samtidigt en förutsättning
för att man ska uppnå enighet kring WTO och frihan-
delns framtid.
Den allra viktigaste frågan gäller de fattiga län-
dernas situation i den globala ekonomin. En stor del
av fokus i Seattle var inställt på områden där u-
länderna har lite att erbjuda, som t.ex. tjänsteexport,
patentfrågor, regler för konkurrens och utländska
investeringar.
Herr talman! Situationen för de allra fattigaste
länderna är speciellt svår. De har inte vunnit något på
den senaste handelsrundan, vill jag påstå - tvärtom.
Deras andel av både handel och utländska investe-
ringar har halverats under senare år, och detta från en
låg nivå. De har helt enkelt lite att erbjuda på en allt-
mer sofistikerad världsmarknad.
Grundproblemet för dessa länder är att de i stort
sett saknar den infrastruktur och de institutioner som
krävs för att ta för sig i den globala ekonomin. Ta IT
som exempel. IT skulle ge fattiga länder unika möj-
ligheter till utveckling, fattigdomsbekämpning och
tekniksprång. Men det kan bara ske om både elektri-
citet och telekommunikationer är väl utbyggda. Vi får
aldrig glömma bort att drygt två miljarder människor
saknar tillgång till elektricitet och att mer än 70 % av
världens befolkning aldrig någonsin har talat i tele-
fon.
Frihandel är en utmärkt princip, men den kräver
att förutsättningarna hos inblandade parter är något
sånär lika. Om en ny handelsrunda verkligen ska
gynna de fattiga länderna måste stora resurser avsät-
tas för att stödja utvecklingen av kapacitet och kom-
petens hos dessa länder, inte minst inom nya tekni-
kområden. Detta i sin tur ställer krav på ökade bi-
ståndsinsatser och inte, som under 90-talet, successivt
sänkta anslag. Om inte detta sker kommer de fattigare
ländernas andel av handeln att reduceras än mera och
fattigdomen att cementeras.
Vad som skulle behövas är egentligen ett regelrätt
krig mot fattigdomen. Frågan gäller inte handel eller
bistånd. Den gäller både-och.
Förslaget om att införliva miljö- och arbetsrättsli-
ga frågor med WTO:s regelverk stötte på hårt mot-
stånd bland de fattiga länderna. Det uppfattas som
förklädd protektionism från de rika ländernas sida,
och vi kan knappast klandra dem. Så länge fattigdo-
men är utbredd är det nog omöjligt att ställa samma
krav på arbetsrätten i fattiga länder som vi har i dag i
våra länder. U-länderna upplever ofta miljökraven
som ännu ett sätt för de rika länderna att sätta käppar
i hjulet för deras export.
Herr talman! WTO-processen måste självfallet
fortsätta. Varken de arbetsrättsliga eller de miljömäs-
siga problemställningarna kan få sin lösning helt och
fullt inom WTO:s regelverk. Men WTO-
förhandlingarna kan samtidigt inte föras framåt om de
sociala och miljömässiga aspekterna negligeras. Vad
som under alla förhållanden krävs är en ökad öppen-
het och en bred dialog mellan olika intressegrupper.
Från Europas horisont är naturligtvis dialogen med
amerikanarna viktig, men den kommer knappast att
leda särskilt långt innan presidentvalet är avgjort.
Dialogen med u-länderna kan och bör däremot inle-
das omgående. Den stora utmaningen kommer att
vara att organisera den här dialogen, så att handels-,
utvecklings- och miljöfrågor diskuteras parallellt. Det
är, herr talman, med ett sådant samlat synsätt som vi
hoppas på att ett regelverk kan växa fram på global
nivå som bättre än i dag hanterar globaliseringens
skuggsidor och som också gör det möjligt att inom
WTO fortsätta att bygga ut frihandeln i världen.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet.