Herr talman! Jag börjar än en gång först med frågan om fjällflyget. I alla lägen är det bra att ansvaret ligger så långt ut som möjligt. Det är ändå de personerna som i första hand ska leva med konsekvenserna.
När det gäller fjällflyget kan det vara en viss skillnad. I de områdena finns det stora parker och naturvårdsområden av olika slag. För de områdena finns speciella spelregler. De spelreglerna bestäms inte, såvitt jag vet, i varje kommun eller region. När dessa områden inrättas blir det en åtgärd lika för alla. Det blir planer som också är någorlunda lika för alla. Redan där finns en restriktion för hur man kan behandla ett område lokalt och regionalt i förhållande till andra områden. Men jag har självklart ingenting emot att man lyssnar noga på synpunkter från personer verksamma i området och att de får en stor tyngd i det slutgiltiga beslutet.
I fråga om att sälja ut flygplatser tycker jag att det känns som att vi diskuterar bara själva orden. Om man, som Sven Bergström säger, släpper in någon genom att ta betalt, är det fråga om att sälja ut även om det sker delvis. Det innebär att man släpper ifrån sig en del av möjligheterna att kunna påverka. Det blir kanske inte hela beroende om på om man säljer ut hela eller inte. Men dessa flygplatser genererar i dag mycket pengar. Jag ser i dag därför inte någon anledning till att låta någon annan komma in och ta del av de inkomsterna. Jag värnar om de inkomsterna. Däremot ser jag gärna att man hittar samarbetsformer som gör att man får ännu mer inkomster, så att man kan värna det här systemet ännu mer, alltså att man kan få mer pengar att betala till de flygplatser som i dag har svårt att få sin ekonomi att gå ihop.