Herr talman! Låt mig börja med det sista som Karin Svensson Smith var inne på, Brommaflyget. Den övriga kritiken mot de borgerliga partierna känner jag och Centerpartiet oss inte särskilt träffade av. När det gäller Brommaflyget kan jag förstå att Karin Svensson Smith funderar. Låt mig därför lugna henne. Vår inställning till Brommaflyget är precis densamma som tidigare, med den skillnaden att vi gjort bedömningen att detta inte i första hand är en fråga för den nationella nivån, för riksdag och regering, som med pekpinnen i hand ska tala om för stockholmarna att lägga ned Brommaflyget.
Erfarenheterna i fråga om trängselavgifter förskräcker. Att den frågan gått så snett i Stockholmsområdet beror i hög grad på att den kom i form av ett direktiv uppifrån. Frågan var inte alls förankrad bland folk och politiskt verksamma i Stockholmsområdet, och därför har det hela gått väldigt snett.
Centerpartiet har den mycket tydliga profilen att vi vill bygga politiken underifrån. Människorna ska lokalt och regionalt bestämma i lokala och regionala frågor. Det ska inte komma pekpinnar från riksdag och regering. Därför har vi i år avstått från att reservera oss och tala om att Brommaflyget ska läggas ned. Jag kan dock försäkra Karin Svensson Smith att grunduppfattningen är densamma, och jag är övertygad om att Stockholmscentern inför valet 2006 kommer att driva en nedläggning av Brommaflyget med samma frenesi som tidigare. Skillnaden är, som sagt, att vi inte tycker att det är en riksdagsfråga att tala om för stockholmarna att de ska lägga ned Brommaflyget.
Centerpartiet vill forma framtidens transportsystem så att de olika transportslagen kompletterar varandra och tillsammans utgör en helhet som kan bidra till att skapa goda förutsättningar för utveckling i hela vårt land. Transportsystemet ska medverka till tillväxt och företagande samtidigt som det inte får inskränka kommande generationers möjligheter till ett bra liv.
Alla vet att trafiken genererar miljöbelastning. I själva verket är transportsektorn den kanske mest miljöbelastande verksamheten i samhället. Men vi behöver transporterna för att utveckla det moderna samhället, och därför måste vi hantera trafikens negativa miljöpåverkan på ett klokt, målmedvetet och framsynt sätt.
Vi måste successivt ställa om till ett grönt transportsystem - det har vi från Centerpartiet upprepat i många motioner och debatter de senaste åren. Vi vill se ett utvecklat transportsystem med säkra, miljövänliga och tillgängliga transporter, där det övergripande målet ska vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Det är en formulering som alla partier står bakom när det gäller transportsektorn och trafikens utveckling.
Men också i detta transportsystem behövs ett utvecklat flyg framför allt på de långa distanserna där tåget och bilen inte är ett attraktivt alternativ. Vägtransporter, järnväg, sjöfart och flyg ska alla ses som integrerade delar i ett och samma kommunikationssystem. Ett ändamålsenligt nyttjande av olika trafikslag i föreningen med högt ställda miljökrav innebär också att hela trafiksektorns miljöbelastning kan minska.
För Centerpartiet är det självklart att staten ska ta ett ansvar för infrastrukturen på transportområdet. När det gäller vägar och järnvägar är det synligt och tydligt. När det gäller sjöfart och flyg är det mera komplicerat, och här har kommuner runtom i landet traditionellt tagit ett ansvar för hamnar och flygplatser. För att underlätta för orter och regioner i vårt avlånga land att klara en rimlig flygverksamhet har staten gått in med bidrag till kommunala flygplatser. Det har Centerpartiet varit positivt till. Däremot ser vi gärna att man släpper in fler aktörer på de större flygplatserna genom en delprivatisering. Detta resonemang utvecklar vi i ett särskilt yttrande i dagens betänkande.
Sverige är ett avlångt land, och om hela landet ska ha möjlighet att leva och utvecklas behövs flyget, i synnerhet på de långa avstånden. I reservation nr 4 utvecklar vi från allianspartierna behovet av att slå vakt om de viktiga regionala flygplatserna. På sina håll utgör dessa flygplatser det enda rimliga alternativet för att snabbt och effektivt kunna ta sig till exempel till Mälardalsområdet. De har också stor betydelse för turistnäringen. Det är ett allmänintresse att dessa viktiga flygplatser kan leva vidare och upprätthålla en väl fungerande flygtrafik.
I ett par års tid har Centerpartiet i sitt budgetalternativ haft 100 miljoner kronor mer än regeringen till Rikstrafiken för att kunna handla upp bland annat regionalpolitiskt motiverade transporter. Möjligen har vi nu fått rätt när även regeringen, tillsammans med stödpartierna, är inne på denna linje. Vi har samtidigt i vårt parti insikten att i takt med att snabbtågsförbindelser byggs ut kan tåget vara ett bättre alternativ än flyget, inte minst från miljösynpunkt. I till exempel mitt hemlän Gävleborg har allt trafikflyg avvecklats sedan snabbtågen började gå på Ostkustbanan. Hudiksvall, Söderhamn och Gävle har alla mist sina flygplatser. Och eftersom människor och företag valt att inte flyga i samma utsträckning som tidigare har de ekonomiska möjligheterna att upprätthålla flygförbindelserna försvunnit. Det har varit en naturlig utveckling, och i dag finns det knappast någon som saknar flyget eller vill ha det tillbaka.
En viktig fråga som tas upp i betänkandet är den om fördelning av start- och landningstider, så kallade
slot
-tider. I synnerhet på de större flygplatserna Arlanda, Landvetter och Sturup är detta en delikat och spänningsfylld fråga. Vi konstaterar dock samfällt i utskottets betänkande att frågan förväntas komma upp och behandlas i den aviserade transportpolitiska propositionen. Jag hoppas att de socialdemokratiska företrädarna i dag kan bekräfta att vi kommer att få propositionen i aviserad tid och att den innehåller det som vi förväntar oss. Bland annat förväntar vi oss att det görs en redovisning och analys av möjligheterna till trängselprissättning just beträffande start- och landningstider.
Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om fjällflyget. Centerledamöterna Birgitta Sellén och Håkan Larsson har i en motion påpekat att turistflyget inte utgör något hot mot möjligheterna att finna tystnad och frid inom de vidsträckta områdena i fjällvärlden. De pekar på att turist- och nöjesflyg i fjällen, enligt utredningar, endast står för ca 20 % av den totala bullerbelastningen. Ett flygförbud skulle slå hårt inte bara mot turistnäringen utan mot hela näringslivet i fjällvärlden, vilket de anfört i motionen. De föreslår att flygverksamheten i fjällvärlden regleras på länsnivå där man har bättre kännedom om lokala och regionala förhållanden än i de statliga verken.
Nu backar utskottets majoritet i detta betänkande försiktigt bort från den militanta hållning mot fjällflyget som Statens naturvårdsverk tidigare redovisat och som hotat fjällflygsverksamheten med start- och landningsförbud. Det välkomnar vi. Ändå har vi från allianspartiernas sida en reservation även i denna fråga, där vi går på motionärernas linje.
Avslutningsvis yrkar jag, herr talman, bifall till reservation nr 7 i betänkandet.