Fru talman! I detta anförande som är nedbantat till fyra minuter vill jag göra några noteringar.
Först en liten notering om att debatten på något sätt hänger lite grann i luften. Det kanske är typiskt när man debatterar flyg med tanke på att den trafikpolitiska propositionen inte har kommit. Det märks också i utskottets hänvisningar till den proposition som förmodligen kommer förr eller senare.
Jag ska ändå göra några kommentarer. Det har varit en väldigt händelserik period från 2000 till 2003 för flyget med mycket kraftfulla neddragningar när det gäller passagerarantalet. Det har inneburit kraftiga säkerhetsinvesteringar bland annat med hänvisning till den 11 september. Sammantaget har det både för Luftfartsverket och för de andra huvudmännen på de icke-statliga flygplatserna inneburit kraftfulla rörelseresultatsförsämringar, även om det har blivit en förbättring under det senaste året.
Det är i detta sammanhang kolossalt angeläget att peka på de icke-statliga flygplatsernas stora och centrala roll. Det räcker med att se på två kartor. Den ena gäller tillgängligheten i Sverige med de statliga flygplatserna. Det är Luftfartsverkets flygplatser. Sedan kan man lägga på en karta där man kompletterar med de icke-statliga flygplatserna. Man konstaterar med detsamma, åtminstone om man är rimligt klarsynt, att en förutsättning för att hålla ihop Sverige och för att göra det möjligt att verka inom Sverige och även med kopplingar ut i världen är att vi har både de statliga och de kommunala eller icke-statliga flygplatserna.
Det är helt nödvändigt för ett näringsliv som vill vara verksamt inom hela landet. För företag i till exempel Småland som har filialer uppe i Norrland är det en förutsättning att man under dagen kan ta sig fram och tillbaka inom landet. Med tåget skulle detta inte gå.
Det betyder alltså att det även i södra Sverige är viktigt att ha ett tätt nät av flygplatser. 20-25 % av inrikespassagerarna är faktiskt transferpassagerare över Arlanda. Det är alltså en betydelsefull grupp som ska transporteras vidare. Man ska inte bara ha slutdestinationen Stockholm.
Det här är viktigt också för turismen, vilket vi tidigare varit inne på. Det är också viktigt annars, fru talman. Det visade den debatt vi för några veckor sedan här hade om stormen. Då pekade jag på hur betydelsefull Växjö flygplats var under stormdygnen med järnvägen utslagen och med vägtrafiken i stort sett utslagen under de första dygnen. Då spelade Växjö flygplats och andra flygplatser en helt avgörande roll från räddnings- och beredskapssynpunkt.
Jag är alldeles övertygad om att om det hemska inträffar att vi till sommaren får omfattande skogsbränder - vilket vi förhoppningsvis inte får, men den risken är uppenbar om klimatet ger sådana förutsättningar - kommer flygplatserna att spela en väldigt viktig roll.
Allt detta kan sammanfattas i att de kommunala, icke-statliga, flygplatserna har fått en försämrad ekonomi. Det är nödvändigt att staten tar ett ansvar för detta. Det är nödvändigt att man i den kommande trafikpolitiska propositionen - om det nu är tillåtet att ha en önskan om hur den ska se ut - också noterar att det underskott om 100, 150, 200 miljoner kronor som nu finns även rimligtvis täcks via olika former av resultatersättningssystem. Det är, fru talman, fråga om en form av ersättning till kommunerna, till de icke statliga huvudmännen, för att de håller en tillgänglighet, så det är viktigt att de pengarna går via budgeten.
Vidare är det viktigt att man framöver i olika system inte driver på kostnaderna så att det blir ännu svårare att klara de mindre flygplatserna. De stora flygplatserna kan väl till nöds hantera situationen. Men för de små flygplatserna är det helt avgörande att man dels får en expansion av antalet resenärer, dels håller nere kostnaderna.
Avslutningsvis: Vad jag hade hoppats på - men det jag erfarit från arbetet med propositionen tyder på att det inte går att få - är att man i den här propositionen kunde redovisa en bra analys, genomgång, av det nationella ansvaret för flygets infrastruktur. Jag hoppas att det finns med, men mycket talar för att man inte har hunnit få med detta. Det pågår ett arbete inom Luftfartsverket. Men, fru talman, det hade varit angeläget att i helhet se vad som är det kommande nationella ansvaret för luftfartens infrastruktur. Det skulle ha varit en vägledning för staten och givetvis också för de aktörer ute i landet som har att hantera denna viktiga verksamhet.