Herr talman! Jag är besvärad över min okunnighet,
men jag vet inte vilken rapport som ger den här
redovisningen. Det Ingegerd Sahlström säger är
naturligtvis allvarligt. Om utlåningen i
skolbiblioteken har sjunkit med 30 % skall man
dock inte kalla det en nedskärning, eftersom det
också kan handla om elevernas attityder.
Dess bättre visar den nationella utvärderingen från
Skolverket att eleverna själva tycker att de på ett
bra sätt klarar av att välja biblioteksbok att läsa för
nöjes skull. De flesta eleverna tycker att det är
mycket viktigt eller ganska viktigt att låna och läsa
böcker, enligt den här nationella undersökningen.
Det är visserligen så att de som läser bra tycker att
det är viktigare än de som läser dåligt, men likväl
finns det här ett positivt gensvar.
När man däremot studerar hur mycket skolan
arbetar med detta finner man i den nationella
utvärderingen att var fjärde elev i andra klass inte
ens har besökt skolbiblioteket. Det tycker jag är på
tok för litet.
Vi vet dessutom att eleverna genomgående har
svårigheter att arbeta självständigt och lösa
problem. Skall man möta det, vilket vi naturligtvis
måste göra, handlar det om att ändra
arbetsformerna i skolan. Väsentligt i det
sammanhanget är att se till att det finns bl.a.
skolbibliotek att arbeta i, eftersom det är just där
man arbetar självständigt. I bl.a. de
läroplansförslag som vi har lagt fram är vi också
ganska skarpa på den punkten, även om vi inte
uttryckligen talar om hur detta skall vara utformat
och se ut.
I Läroplanskommitténs förslag till kursplaner för
svenska anges också som viktiga mål kravnivåer,
dvs. vad man minst måste uppnå. För både årskurs
fem och årskurs nio handlar det om att eleverna
skall ha vana att använda sig av bibliotekens
möjligheter.
Jag tycker därför att vi gör en hel del saker.
Samtidigt tror jag att både skolan och vi som
föräldrar måste jobba intensivt för läsandet i en tid
när så mycket annat konkurrerar om barnens tid.