Fru talman! Tack för frågan, Thomas Nihlén! Jag vill börja med att säga att jag uppskattar Miljöpartiets engagemang i de här viktiga frågorna mycket, och jag sörjer samtidigt att Socialdemokraterna väljer att avstå från den här viktiga debatten och att lyfta frågan till en processnivå politiskt sett, där vi inte nödvändigtvis har en motsättning i sak. Däremot har vi lite konflikter när det gäller hur vi ska attackera det här problemet.
Jag beskrev, tycker jag, ganska tydligt i mitt anförande hur regeringen har valt en i mitt tycke väldigt klok strategi. Det finns nu ett kraftigt moment inom EU som går tillbaka till att man, från det direktiv där man tog fram förslag för EU-gemensam hantering av läkemedelssäkerhet och effektivitet 2001, nu lägger grunden till en modernisering som kanske landar tio år senare om vi arbetar effektivt. Jag tror att det är väldigt klokt av regeringen att satsa på att först harmonisera många av de här frågorna, till exempel förfalskningen av läkemedel, som inte har berörts av vare sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Jag tror detta i någon mån speglar att vi inte vet exakt vilket som är det största problemet.
Thomas Nihlén har helt rätt i sin analys. Läkemedel medför en utgift för samhället i stort på 30 miljarder kronor. Nästan hisnande nog kan man tänka sig att till två tredjedelar eller nästan lika mycket kan det förorsaka kostnader om man inte hanterar läkemedel rätt. Därför måste man göra detta. Men det är också frågan om nu förfalskade läkemedel är en viktig komponent. Ska vi lösa detta här i Sverige? Det går ju inte. Vi har på många andra områden ett problem när vi har situationer som vi inte själva förfogar över. Vi har till exempel när det gäller miljöproblemet också synen att det inte löses bara inom landet, utan vi måste agera internationellt.
På samma sätt tror jag att läkemedelsfrågan i dag är betjänt av det aktiva och snabba moment som finns i EU. Vi ska först landa efter vårt ordförandeskap, och därefter kan vi adressera de här frågorna, gärna under valåret 2010.