Fru talman! Efter att ha lyssnat på Finn Bengtssons anförande tror jag att vi är överens om väldigt mycket. Jag tror att vi är överens om att den felaktiga läkemedelsanvändningen är ett stort samhällsekonomiskt, medicinskt och folkhälsopolitiskt problem, att vi har en läkemedelsanvändning bland våra äldre och framför allt våra dementa som inte är trygg och kvalitetssäkrad och att det här skulle kunna ses som ett hot mot patientsäkerheten för våra äldre.
Vi är också överens om att det behövs kraftfulla åtgärder och att läkemedelsgenomgångar inte är lösningen på hela problemet.
Det vi inte är överens om är det som vi i oppositionen är överens om: Det behövs en kommission för läkemedelssäkerhet som ska utreda och kartlägga omfattningen i hela landet av den felaktiga läkemedelsanvändningen och läkemedelsrelaterade problem. Då ska man även beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna, vem som har drabbats och varför.
För oss är det självklart att det är helt nödvändigt att veta hur nuläget ser ut för att vi ska kunna utvärdera och följa upp de åtgärder som sätts in för att förbättra situationen. För mig är det obegripligt att regeringen är totalt ointresserad av att kartlägga och utreda hur stort problemet verkligen är.
Finn Bengtsson tar i sitt anförande och även nu i replikskiftet upp att regeringen har satt in en lång rad viktiga insatser och aktiviteter. Men tycker inte Finn Bengtsson att det är viktigt att veta om de här åtgärderna och insatserna verkligen har någon effekt eller inte?