Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut samt avslag på betänkandets tre reservationer.
Fru talman! Läkemedel har under det senaste seklet genom stora forskningsinvesteringar kommit att bli vår enskilt viktigaste interventionsåtgärd inom sjukvården. Interventionen kan innebära behandling mot pågående sjukdom men lika ofta en insats för att förebygga att sjukdom eller symtom uppstår.
För att kunna behandla mänsklighetens gissel i form av våra stora folksjukdomar, men också mer sällsynt förekommande åkommor, drar vi i dag alla nytta av en god tillgång till en omfattande arsenal av olika mer eller mindre kvalitetssäkrade läkemedel. Utan tillgång till väl fungerande läkemedel skulle sjukvården i dag framstå som en pinsamt ineffektiv och outvecklad, för att inte säga inhuman, verksamhet i ett i övrigt effektivt, utvecklat och mänskligt samhälle.
Mot denna bakgrund är det besvärande att höra det ofta oreflekterat framförda mantrat hos politiker och andra om skenande läkemedelskostnader. Visst är utgifterna för läkemedel mycket omfattande i vårt moderna samhälle generellt, som Thomas Nihlén just har redogjort för. Då majoriteten av dessa inom ramen för en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård bekostas av skattemedel måste vi veta vad vi får för pengarna.
Den som bara ojar sig och använder sig av begrepp som skenande kostnader utan att för ett ögonblick reflektera över vad alternativkostnaden för såväl individ som samhälle kan vara tar på sig ett jättestort ansvar för konsekvenser som försämrad sjukdomsbekämpning, krav på andra, än dyrare och kanske sämre vetenskapligt belagda behandlingsmetoder och försämrad funktions- och arbetsförmåga när nödvändig läkemedelsterapi uteblir. Det kan i förlängningen leda till ett trendbrott med ett ökat antal förtida dödsfall som kan undvikas med dagens kunskaper och som successivt sänker i stället för höjer vår befolknings medellivslängd.
Hälsoekonomiska fakta visar att den totala kostnaden för sjukdom som utgörs av så kallade direkta kostnader, det vill säga öppenvård, slutenvård och kostnader för behandling med bland annat läkemedel, uppgår till ca 20 procent, medan de indirekta kostnaderna, det vill säga kostnader för kort- och långtidssjukskrivningar, förtidspensioneringar och förkortad livslängd, utgör hela 80 procent.
Fru talman! I detta perspektiv utgör läkemedelskostnaderna ca 5 procent av våra samlade utgifter för sjukdomsbekämpning. Ställt i en sådan kostnadsrelation är frågan om inte en ökning av utgifterna för läkemedel rent av vore befogad som en investering såväl i befolkningens hälsa som för samhällsekonomin. Ett sådant förslag förutsätter emellertid att vi i vårt land har en rationell användning av läkemedel som är både effektiv och säker för patienterna. Enligt de många rapporter som finns från myndigheter och medier om både osäker och oegentlig användning av läkemedel förefaller detta tyvärr inte vara fallet i Sverige i dag. Vad värre är: Forskning på området anger inte heller en tydlig trend till förbättrad användning av läkemedel.
Det är väsentligen detta problem som det aktuella betänkandet berör. Oppositionens representanter har här på ett förtjänstfullt sätt lyft upp flera viktiga frågor som bör belysa problemets art. När vi nu har lyssnat till oppositionens presentationer av problemen förefaller det inte som om något politiskt agerande sker. Inget kan vara mer felaktigt, fru talman.
Till skillnad från tiden när de rödgröna styrde landet, då politisk stiltje rådde på området för strategier för rationell läkemedelsanvändning, sker nu en lång rad viktiga insatser för att förbättra denna kärnverksamhet inom sjukvården. Detta redovisas tydligt i betänkandet. En central komponent i detta arbete utgörs av Socialdepartementets nära anknytning till en EU-process som går under beteckningen läkemedelspaketet. Denna process inleddes av EU-kommissionen förra året och pågår nu för fullt i medlemsländerna. Processen får glädjande nog ett crescendo under Sveriges ordförandeskap till hösten. Följaktligen har den svenska regeringen utlyst ett arbete med en effektiv och säker användning av läkemedel som ett av de prioriterade områdena under vårt ordförandeskap. Läkemedelspaketet fokuserar på tre viktiga huvudområden för en effektiv och säker läkemedelsanvändning.
För det första handlar det om övervakning och uppföljning av hur användningen av läkemedel i vardagen faller ut i bredare befolkningslager jämfört med den information som vi hittills har från evidensbaserade, vetenskapliga, kliniska studier på särskilt utvalda och ofta idealiserade patientgrupper.
Fru talman! Detta fokus är helt avgörande för att kunna bedöma om rationell läkemedelsanvändning föreligger eller ej, för att kunna definiera var tillkortakommanden föreligger och följaktligen för att rätt kunna åtgärda dem.
Många olika läkemedel behövs för olika tillstånd, och olika individer med samma principiella sjukvårdsproblem behöver olika läkemedel för att optimal kvalitet i den nödvändigtvis individualiserade behandlingen ska kunna uppnås. Samma typ av läkemedel, och till och med exakt samma substans, behöver inte sällan ordineras olika till olika patienter med samma huvudsjukdomsproblem, det vill säga i ett individuellt anpassat doseringsförfarande under en tidslängd och med en uppföljning som också är individspecifik. Dessutom behöver ofta flera olika läkemedel ges samtidigt och med inblandning av olika andra behandlingar och åtgärder parallellt. Detta gör sammantaget varje enskild patients behov av läkemedel i vardagen så komplext att enbart stöd av den information som i dag finns tillgänglig för det specifika läkemedlet på en idealiserad gruppnivå långt ifrån är tillräckligt. Det är faktiskt inte ens anständigt om vi i framtiden ska kunna hävda att vi önskar uppnå en rationell läkemedelsterapi.
Detta syftar denna viktiga, första EU-ansats till att man äntligen ska engagera sig i. Den svenska regeringen spelar en central roll i detta genom sitt eget valda engagemang. Man ska bland annat inleda EU-ordförandeskapet med ett expertmöte på toppnivå under sensommaren i år för att föra denna frågeställning vidare.
För det andra handlar det om att ett fokus inom EU:s läkemedelspaket ligger på en gemensam strategi för att hantera det växande och allvarliga problemet med förfalskade läkemedel. Enligt min bedömning måste denna fråga lösas internationellt. Det är därför bra att regeringen nu engagerar Läkemedelsverket i en analys av och ett ansvarstagande för problemet här på hemmaplan och också kraftfullt stöder hanteringen av problemet på EU-nivå.
För det tredje har man lagt ett fokus på en inledd dialog med EU om en översyn av hur den framtida lagstiftningen för information till allmänheten när det gäller receptbelagda läkemedel bäst bör utformas. Ur svensk synvinkel är detta arbete oerhört viktigt och grannlaga i och med att konflikter mellan å ena sidan allmänna patientsäkerhetsaspekter och å andra sidan våra rättigheter som finns skyddade i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen till varje pris måste undvikas.
Fru talman! Därför är det klokt av regeringen att i dag visa ett stort engagemang i dessa frågor i EU-kretsen. Ett sådant kopplat nationellt och internationellt engagemang för läkemedelsfrågorna har tyvärr lyst med sin frånvaro under tidigare rödgröna regeringar. Det är kanske inte så förvånande om man i grunden tillhör ett EU-fientligt parti som Vänsterpartiet eller ett nu plötsligt EU-intresserat parti som Miljöpartiet. Dessa båda partier reserverar sig i detta betänkande men utan att vara överens i de separata reservationstexterna. De tror sig bäst lösa problemen genom att tillstyrka sina egna men inte varandras motioner på området. Samtidigt avstyrker de regeringens mångfasetterade engagemang, som jag just har redovisat, för att få en långsiktig lösning av de effektivitets- och säkerhetsfrågor som berör läkemedel både på hemmaplan och i EU.
Men det kanske mest förvånande, fru talman, är att Socialdemokraterna lägger en tredje, separat reservation till förmån för stöd för ett av Miljöpartiets och ett av Vänsterpartiets motionsyrkanden samtidigt som man avslår samtliga sina egna motioner och inte ens bemödar sig om att förklara detta i dagens debatt.
Fru talman! Frågan som avslutningsvis därför måste ställas är varför de mindre oppositionspartierna så envist i dag klankar på regeringens vittomspännande politik för en mer rationell läkemedelsanvändning snarare än ställer sig frågan hur de tänker lösa detta problem tillsammans med en icke närvarande storebror - en svensk socialdemokrati som i sin tur är mycket mindre trygg att hålla i handen inför så här komplexa frågor jämfört med vad en strävan mot en samsyn inom EU-gemenskapen i stället möjligen kan åstadkomma på lite sikt.