Fru talman! Bara en kort sista replik. Jag skulle
vilja ge ett litet förslag på i vart fall en tankemodell
som man kan bygga vidare på. Frågan är ju vem som
har ansvar för vad. I dag är det kommunen som har
ett stort ansvar för de flyktingar som kommer hit. När
asylprövningen har skett har kommunen ansvar för
den utbildning som förhoppningsvis sker.
I ett läge där hela landet kommer att vara i en si-
tuation där arbetskraftsbristen troligtvis blir - vi kan
ju inte sia om framtiden - akut om fyra fem sex år
kan man ju fundera över ansvarsfördelningen, vilket
ansvar som ligger på staten och vilket ansvar som
ligger på kommunerna. Är det så att kommunerna för
sig själva bara ska se på sin egen situation, se vilka
lärartjänster och vilken vårdpersonal som fattas eller
vilken högutbildad teknisk personal som man behö-
ver? Eller finns det en möjlighet att staten och kom-
munerna tillsammans jobbar med frågan, att staten tar
ett ansvar för att se vilka yrkesgrupper som verkligen
behöver finnas i dag i Sverige och kanske också har
två tre års framförhållning? Det har inte kommunerna
för det mesta, därför att de är fullt upptagna med att
klara personalförsörjningen för i dag.
Vad kan då staten och kommunerna göra tillsam-
mans just för att lyfta blicken lite grann och se detta
på några års perspektivhorisont? Den frågan tror jag
är väldigt viktig att lösa för att vi ska klara av detta
utan att skapa ökade klyftor.