Fru talman! Svensk hälso- och sjukvård står inför en rad utmaningar. Vi har bland Europas längsta väntetider. Vi har en personalflykt som blir än tydligare, inte minst denna sommar. Vi har en tydlig demografisk utveckling där de mest multisjuka äldre skjutsas mellan hemmet och akutsjukvården i stället för att vårdas. Det finns stora regionala skillnader, och det är tydligt att det spelar roll för vilken hälso- och sjukvård man får om man bor i Halland eller Jönköping eller om man bor i Västernorrland.
Fru talman! Svensk vård har goda medicinska resultat internationellt sett, men det är rätt svårt att komma dit, och det duger inte. Då kan vi förvänta oss här från Sveriges riksdag att ansvarig regering, ansvarigt statsråd och regeringspartierna presenterar så många konkreta förbättringsförslag att vi kan klara dessa utmaningar. I stället presenteras det för riksdagen ett förslag som innebär att landstingen inte får fortsätta att utveckla hälso- och sjukvården. Det är i grunden behov och problem som landstingen själva inte upplever.
Fru talman! Jag lyssnade därför noga på Socialdemokraternas inlägg här för att höra skälen till propositionen och varför den ligger på riksdagens bord. Precis som min allianskollega Emma Henriksson, vars anförande jag instämmer i, kunde jag inte höra skälen. Det kunde inte heller merparten av remissinstanserna, som fick bereda underlaget. Och regeringens egen expertmyndighet Lagrådet sågade väl också detta lagförslag jäms med fotknölarna. Till en del beror det på att regeringen tänker göra förslaget retroaktivt. Sedan tänker regeringen försöka definiera något som i dag inte är definierat, men inte definiera det nu utan sedan.
Titeln på förslaget är Universitetssjukhus , men Lagrådet konstaterar att det egentligen berör all sjukvård inom sjukhusens väggar. Det betyder alltså att Socialdemokraterna i regering och riksdag med sitt förslag vill begränsa möjligheten för någon annan att bedriva och utveckla hälso- och sjukvård i till exempel Södertäljeområdet, om man tolkar vad Lagrådet skriver.
Fru talman! Regeringen väver dimridåer i Sveriges riksdag i stället för att presentera konkreta vårdreformer för svensk hälso- och sjukvård. Det gör oss i grunden oerhört bekymrade.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus
Vi har nu många utmaningar. Människor får vänta i stället för att få vård. Personalen känner att de inte får komma till sin rätt och utveckla hälso- och sjukvården. Och de aktörer och huvudmän som i dag verkar i svensk hälso- och sjukvård säger att förslaget inte är till för att utveckla hälso- och sjukvården, att förslaget är till för att hämma utvecklingen i hälso- och sjukvården. Då torde regeringen inte bara ha ett litet problem utan ett väldigt stort problem.
Fru talman! Majoriteten av landstingen, till exempel socialdemokratiskt styrda Kronoberg, Östergötland, Örebro, Skåne och Dalarna, har liknande farhågor som till exempel Sveriges Kommuner och Landsting. Den mycket omtalade utredningen Effektiv vård handlar om att vi ska ha mer nära vård i Sverige framöver. Utredaren Göran Stiernstedt är också tydlig med att mer inifrån sjukhusbyggnaden måste flyttas ut närmare.
Om det är så tydligt att man valt att inte definiera vad ett sjukhus är är det klart att man kan försvåra och hämma den typ av utveckling som i grunden alla i dag bara står och väntar på. När kommer regeringens vårdreformer för att stärka den nära vården?
Myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, som också är regeringens egen expertmyndighet, tydliggör till exempel att man hindrar kommande utvecklingsförslag om att stärka den nära vården. Det skriver myndigheten i sitt eget remissvar. Det ligger på Socialdepartementet. Där blundade regeringen. Detta skrev man inte in i förslaget, utan man fortsatte att driva det till riksdagen.
Nu är förhoppningen att en majoritet av Sveriges riksdag i morgon kommer att avslå förslaget. Ingen har efterfrågat det. Vårdpersonalen funderar över vad det innebär. Vårdförbundet skriver: Så som förslaget är skrivet hindrar det utveckling och effektivisering av vården. Vårdförbundet, personalen, vill alltså inte ha förslaget. Det löser inga problem.
Detta är en papperstiger som i grunden är en dimridå för att slippa tala om det som vi egentligen borde ägna denna debatt åt, nämligen hälso- och sjukvårdens reella utmaningar.
Min konkreta fråga till Anna-Lena Sörenson, Socialdemokraterna, blir därför: Vilket universitetssjukhus är det som Anna-Lena Sörenson och Socialdemokraterna oroar sig för? Vilket sjukhus är det som skulle riskeras och som gör att man nu lägger fram detta förslag? Det kanske är det egna universitetssjukhuset hemma i Linköping? Det har dock inte Socialdemokraterna i Östergötland tyckt, för de har sågat förslaget. De egna partikamraterna hemma i valkretsen har alltså sågat detta, Anna-Lena Sörenson.
Jag kommer avslutningsvis till min andra fråga, fru talman. Ni har nu suttit i nästan tre år vid makten. Utmaningarna i hälso- och sjukvården växer. När kommer propositionerna? När kommer de förslag som kan förändra och ta tag i utmaningarna? När får vi se dem? Kommer de på propositionslistan i september?
(Applåder)