Fru talman! Vi har stora utmaningar i svensk hälso- och sjukvård. Då ska vi inte lägga vare sig energi, resurser eller engagemang på att tala om det som inte löser dessa utmaningar. Tyvärr måste vi ägna en hel timme åt detta i kväll i stället för att tala om personalbristen inför sommaren, om vårdköerna som växer och så vidare.
Jag kan bara instämma i vad de socialdemokratiskt styrda landstingen i Kronoberg, Östergötland, Örebro, Skåne och Dalarna säger: Det här är en papperstiger. Den är till för papperskorgen. Detta utvecklar inte hälso och sjukvården, utan det ser snarare till att hämma densamma.
Jag hade två konkreta frågor till Anna-Lena Sörenson. För det första: Instämmer du i vad dina partikollegor i Östergötland säger? De säger: Det här är inget bekymmer, det här berör inte Linköpings universitetssjukhus och vi tycker därför att detta är en papperstiger. För det andra: Vilket annat sjukhus är det som Anna-Lena Sörenson är oroad över och som är anledningen till att propositionen över huvud taget har dykt upp? Dessa svar skulle jag gärna vilja ha.
Vi efterlyser också svaren på vårdens utmaningar. Vårdförbundet, Sveriges sjuksköterskor, är de som i dag står på barrikaderna för att se till att förstärka utbildning för att få både bättre arbetsmiljö och bättre lokalt ledarskap. De skriver tydligt: Det här löser inte, utvecklar inte och effektiviserar inte sjukvården. Kom tillbaka med reella förslag!
När kommer de reella förslagen, Anna-Lena Sörenson? Kommer de på propositionslistan i september? Det är sista chansen för regeringen att visa att man har gjort någon skillnad i svensk hälso- och sjukvård. Hittills har man presenterat papperstigrar. Jag tror att det är den tredje proposition på hälso- och sjukvårdsområdet som den här regeringen får dra tillbaka eller som avslås i riksdagen. Det är en svag regering som inte får igenom sina egna förslag.