Fru talman! Så är det då dags igen för ännu en migrationspolitisk debatt här i Sveriges riksdag. Frågorna vi debatterar är på inget sätt nya men otroligt viktiga.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3, 13 och 16 angående skydd för tolkar, ändring av begreppet synnerligen ömmande omständigheter samt skärpt lagstiftning kring arbetskraftsinvandring i betänkandet SfU7
Migration och asylpolitik
.
Samtidigt som den arabiska våren har övergått till blodbad i Syrien har den svenska migrationspolitiken svajat mer än vanligt. Vem som egentligen bär den blågröna migrationspolitiken och vilken linje som gäller har inte alltid varit lätt att förstå när hoten om uppbrott och kriser kring uppgörelsen avlöst varandra uppblandat med många olika besked från olika personer i den svenska regeringen.
En sak vet jag dock, nämligen att statsministern fortsätter att vara svaret skyldig till varför han i en så viktig fråga som migrationspolitiken inte har sökt bredare uppgörelser för Sveriges bästa.
I migrationsdebatterna under de senaste åren har jag tagit olika ingångar och utgått från olika perspektiv i debatten. Bland annat har jag samlat kraft härute i minnesmontern för Raoul Wallenberg. Där ligger det stenar från Budapest där han vandrade och bedrev sitt arbete. Där ligger också hans almanacka från 1944 där han antecknade möten, telefonnummer, utgifter för resor och bärare. Det var en av de få ägodelar som överlämnades till hans familj.
Med hjälp av skyddspassen - en föregångare till möjligheten att söka asyl - räddade Wallenberg många människor undan Förintelsen.
Jag är stolt över Raoul Wallenberg och över det som Sverige har gjort genom åren. På samma sätt som han visade mod och civilkurage mot dem som en gång flydde från nazisternas förföljelse måste vi i dag och i framtiden kunna erbjuda en fristad för de människor som flyr från vår tids totalitära regimer.
Detta kallas juridiskt för asylrätt. Asylrätten får aldrig avhumaniseras till flöden och volymer utan är en mänsklig rättighet och, för mig som socialdemokrat, en grundpelare. Det är helt oacceptabelt att göra inskränkningar i asylrätten och börja begränsa människors mänskliga rättigheter. Här får det aldrig råda något tvivel om var vi som land står.
Jag har i andra debatter tagit till mig av den danska författarinnan Janne Teller och hennes bok
Om det var krig i Norden
.
Det handlar om att vända på perspektiven, alltså om det blev krig här i Sverige och inte någonstans långt borta, och om att stanna upp och försöka vända på perspektiven - att det är vi som blir flyktingar i ett främmande land. Hur skulle vi då vilja ha det, och hur skulle vi vilja bli bemötta? Vad kan och borde vi göra bättre i svensk migrationspolitik? Även om vi är bra kan vi bli bättre och inte minst höja rösten i Europa.
Vi ska inte bygga murar i EU mot omvärlden. Vi kan inte med ena handen heja på när människor kämpar för demokrati och frihet och med andra handen väldigt snabbt smälla igen dörren de gånger som inte framgång uppnås. Det är inte acceptabelt att människor riskerar sina liv i rangliga båtar över Medelhavet från Nordafrika till Europa.
För mig som socialdemokrat och för Socialdemokraterna som parti är det mycket viktigt att vi får ett starkare samarbete i asyl- och flyktingpolitiken inom EU.
När europeiska länder nu driver en allt striktare migrationspolitik måste den svenska rösten i EU vara än tydligare när det gäller kravet på gemensamt ansvarstagande och upprätthållande av internationella konventioner.
Människor på flykt undan krig och förtryck ska inte mötas av uttalanden om illegal migration och stängda gränser utan av ett värdigt mottagande och en rättssäker asylprocess. Här har vi mycket att göra.
I en debatt som vi tidigare hade tog jag som utgångspunkt krönikan med rubriken: Därför har Danmark ingen Zlatan. Zlatan är inte bara en av världens största fotbollsspelare utan också en produkt av svensk invandringspolitik, kompletterad med den viktiga ingrediensen folkrörelse. En produkt av Sverige, lika mycket svenskt kulturarv som en midsommarstång i Rättvik, skrev krönikören i Östersunds-Posten.
Fru talman! Oavsett vad jag har valt för utgångspunkter för att ge liv och perspektiv åt debatten har vår socialdemokratiska migrationspolitik legat fast. Migration handlar om människor och möjligheter. En socialdemokratisk migrationspolitik utgår från en stark solidaritet människor emellan. Sveriges största problem är att arbetslösheten stiger och skolresultaten sjunker, inte att människor kommer hit.
Fru talman! Om det är någonting som jag verkligen saknar i den blågröna migrationspolitiken är det diskussionen om och ansvaret för hur det svenska flyktingmottagandet ska se ut och hur det ser ut i dag. Denna debatt måste upp på agendan.
I dag bärs flyktingmottagandet i vårt land till mycket stor del upp av enskilda kommuner. Så kan det inte fortsätta. Det är till landet Sverige man kommer, och alla Sveriges kommuner måste ta ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet.
Jag är helt övertygad om att det behövs ett ökat nationellt ansvar för att stödja de kommuner som i dag tar ett mycket stort ansvar. Mottagandet måste utvecklas. Migrationsverket har ett större ansvar gentemot kommunerna än man i dag har resurser för, och ansvaret gentemot kommunerna måste tydliggöras.
Under den tid som asylsökande väntar måste Migrationsverket ta ett större ansvar för den sökandes sociala situation.
Vi har varit tydliga som parti med att vi vill införa en solidaritetsbonus för att stödja kommuner som under de senaste åren har tagit ett mycket stort ansvar. Men i grunden behövs ett nytt flyktingmottagande som tydliggör både statens och alla kommuners ansvar för mottagandet.
Vi är också tydliga med att lagen om eget boende, EBO, måste avvecklas. Dagens utformning leder till att människor, och i synnerhet barn, far illa när de bor i överfyllda lägenheter.
Regeringen har misslyckats både med jobben och med bostadspolitiken. Arbetslösheten ökar, och få bostäder byggs. Det får konsekvenser inom detta område precis som i samhället i övrigt.
Den etableringsreform som regering har genomfört i syfte att nyanlända snabbt ska ut i jobb har inte fått avsedd effekt och behöver därför utvärderas.
Fru talman! Det är inte bara flyktingmottagandet som behöver stå i fokus. I förra veckan rapporterade Sveriges Radios
Ekot
att Sverige förra året inte klarade av att leva upp till sitt åtagande att ta emot 1 900 kvotflyktingar. Det är någonting som faktiskt får mig som lagstiftare och politiker att skämmas. Jag tycker inte att man ska ställa människor mot människor. Men de som har det absolut tuffast och är mest utsatta är dessa människor. Det handlar bland annat om flyktingar som har varit utsatta för tortyr och våldtäkt och som har fått skador från krig och förföljelse och är i stort behov av vård och stöd. Det handlar också om barn som har förlorat hela sina familjer i det krig som de har flytt från. Detta uppger UNHCR.
Att detta misslyckande beror på att Migrationsverket inte har fått fram tillräckligt många platser i kommunerna och att kommunerna oftast pekar på att bostäder saknas kan räcka som en förklaring men definitivt inte som ett svar när frågan ställs till ministern om hur detta kan bli bättre.
Jag vill gärna här i dag få veta från majoritetens företrädare vad regeringen och ni har tänkt göra för att säkerställa att vi inte även detta år misslyckas med vårt åtagande när det gäller kvotflyktingar.
Herr talman! Det är ingen hemlighet att vår uppfattning är att begreppet synnerligen ömmande omständigheter har kommit att tolkas alltför restriktivt och måste ändras.
Vi har drivit på för en förändring under de senaste åren, och jag tycker att det är bra att ni har tagit ett steg framåt när det gäller barn och nu utlovar en förändring före mandatperiodens slut. Jag är dock besviken på att ni inte vågade gå hela vägen. Det duger inte att sitta i tv-sofforna och säga en sak och när ni sedan har möjligheten att på riktigt förändra lagstiftningen visa att det bara är tomt prat. Ärligt talat: Är ni nöjda med den förändring ni nu aviserat? Är det så långt krafterna och viljan räckte? Är det detta vi har debatterat och visat att det finns en bred enighet om i Sveriges riksdag?
Herr talman! Avslutningsvis vill jag i debatten lyfta upp arbetskraftsinvandringen. För oss socialdemokrater är arbetskraftsinvandring i grunden något väldigt positivt. Att människor flyttar dit jobben finns är en naturlig del i en globaliserad värld. Sverige är ett tydligt exempel på att den kunskap, arbetskraft och mångfald som har kommit hit också har haft väldigt stor betydelse för vår tillväxt och utveckling. Det förutsätter dock ordning och reda på arbetsmarknaden, en stärkt roll för arbetsmarknadens parter och full respekt för villkor och kollektivavtal så att oseriösa arbetsgivare inte kan utnyttja människor på flykt.
Dagens lagstiftning när det gäller arbetskraftsinvandringen måste förändras, och jag sträcker här i dag ut en hand till regeringen och majoritetsföreträdarna. Om ni menar allvar med att ni står upp för den svenska modellen, för sjysta villkor och för en hållbar arbetskraftsinvandring, låt oss då göra några viktiga förändringar!
Migrationsverket måste få i uppdrag att följa upp de ansökningar om arbetstillstånd som beviljas och säkerställa att rätt avtal gäller. Man behöver kontrollera inbetalda skatter och avgifter så att det motsvarar den lön arbetsgivaren har uppgivit. Arbetstillstånden behöver bli rättsligt bindande, och sanktionsmöjligheterna mot de företag som missbrukar systemen ska vara kännbara. Det är nödvändigt med förhandskontroller av arbetsgivare så att människor som har missbrukat systemet inte får tillstånd.
En seriös politik för arbetskraftsinvandring bjuder inte upp till dans med oseriösa företagare. Det är tid att ta ansvar.
(Applåder)