Fru talman! Mikael Odenberg har frågat vilka åt-
gärder regeringen avser vidta i syfte att motverka
kommunal näringsverksamhet och för att stoppa
kommunala företag som har etablerat verksamhet i
strid med kommunallagens lokaliseringsprincip. Vida-
re har Mikael Odenberg frågat mig vilka åtgärder
regeringen avser vidta för att underlätta en ökning av
kapitalbasen i de kommunala bostadsföretagen samt
vad regeringen avser att göra för att tillse att alla
kommunala bostadsföretag fullgör sina förpliktelser
enligt årsredovisningslagen och aktiebolagslagen.
Kommuner får enligt kommunallagen (1991:900)
själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt
intresse som har anknytning till kommunens område
eller dess medlemmar som inte skall handhas enbart
av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller
någon annan. Vidare får kommuner driva närings-
verksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut
på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller
tjänster åt medlemmarna i kommunen. Från rättslig
synpunkt finns det inte någon klar skiljelinje mellan
vad som brukar kallas den kommunala sektorn och
det som i dagligt tal brukar kallas näringslivet. Kom-
muner har rätt att vara verksamma på en rad områden
som vanligen ses som en del av näringslivet.
Kommunen kan i stor utsträckning välja mellan att
driva sin verksamhet i förvaltningsform eller i annan
form, t.ex. i aktiebolagsform. Kommunallagens kom-
petensregler, t.ex. lokaliseringsprincipen och krav på
att den verksamhet som bedrivs är av allmänt intresse
för kommunmedlemmarna, gäller även för verksamhet
som bedrivs i företagsform. Företagen har således inte
vidare kommunalrättslig kompetens än vad kommu-
nerna har. I rättspraxis har lokaliseringsprincipen
försetts med viktiga modifikationer som hänger sam-
man med dels befolkningens rörlighet, dels ofullkom-
ligheter i kommunindelningen. Rättspraxis har god-
tagit att undantag från denna princip skett på så sätt
att kommuner får sälja tillfällig överskottskapacitet på
marknaden.
Kommunallagen innehåller också bestämmelser
om laglighetsprövning av kommunala beslut. Denna
prövning som sker på talan av en kommunmedlem har
till ändamål att se till att den kommunala självstyrel-
sen utövas på ett lagenligt sätt. Hit hör bl.a. frågan om
den kommunala kompetensen. Genom att principiellt
viktiga beslut som rör företagen skall underställas
fullmäktige har säkerställts att dessa blir föremål för
laglighetsprövning.
Från näringslivet har från tid till annan framförts
klagomål om konkurrenssnedvridande förfarande
mellan den offentliga och den privata sektorn. Rege-
ringen har därför beslutat att inrätta ett råd för frågor
om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor. I rådet skall ingå representanter för
offentlig och privat verksamhet. Rådets uppgift skall
vara att, med beaktande av de olika grundförutsätt-
ningar som gäller för offentlig och privat sektor, söka
undanröja konkurrenskonflikter mellan sektorerna.
Rådet skall bedriva sin verksamhet under tre år och
därefter redovisa sina samlade erfarenheter och resul-
tat som uppnåtts.
Någon ytterligare åtgärd, såvitt avser kommunal
näringsverksamhet och kommunala bolag, anser jag
inte att det i dagsläget finns anledning att vidta.
Vad avser frågan om vilka åtgärder regeringen av-
ser att vidta för att underlätta en ökning av kapitalba-
sen i de kommunala bostadsföretagen får jag erinra
om innebörden av regeringens förslag i propositionen
om överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder (prop. 1996/97:38). Genom riksdagens
beslut med anledning av detta förslag har det öppnats
möjligheter att under tiden oktober 1996 till utgången
av december 1997 bredda ägandet i kommunala bo-
stadsföretag utan att företagets ställning som allmän-
nyttigt förloras eller villkoren för räntestöd förändras.
Bestämmelserna har senare förlängts att gälla intill
utgången av år 1999 (prop. 1997/98:37). Detta inne-
bär att en kommun kan sälja upp till 49 % av aktierna
i sitt helägda bostadsbolag. Förslaget lades fram just i
syfte att kunna tillföra bolagen både kapital och ägar-
kompetens från annat håll. Vidare kan kommunen
som ägare tillskjuta kapital till sitt bostadsföretag för
att på så sätt öka kapitalbasen för bolaget.
När det gäller frågan om värdering av fastigheter i
kommunägda bostadsföretag kan jag konstatera att det
inte är relevant att utgå från marknadsbedömningar
för nedskrivning. Företag vars främsta uppgift är att
svara för bostadsförsörjningen i en kommun innebär
en långsiktig förvaltning där avsikten är ett långsiktigt
ägande. Årsredovisningarna, i de i interpellationen
omnämnda bostadsföretagen, har granskats av företa-
gens revisorer som inte funnit att det finns sådana
omständigheter att nedskrivning skall ske. Det är för
övrigt revisorerna som är satta att granska efterlevna-
den av årsredovisningslag och aktiebolagslag.
I detta sammanhang vill jag även peka på att re-
geringen tillsatt en kommitté för att göra en översyn
av den kommunala revisionen. Enligt sina direktiv
skall kommittén föreslå lagändringar och åtgärder
som kan anses motiverade för att bl.a. öka effektivite-
ten och kompetensen i revisionsarbetet. I uppdraget
ingår även att utreda förutsättningarna och formerna
för en reell samordning av den kommunala revisio-
nen. Kommittén skall redovisa resultatet av sitt arbete
under våren 1998.