Herr talman! Jag anmälde mig till denna interpellationsdebatt när jag hörde Jasenko Omanovic påstå att finansministern hade gjort någonting nytt. Det är klart att i det korta perspektivet är det någonting nytt som har gjorts. Men i det långa perspektivet, det vill säga hela 1900-talet, har vi naturligtvis haft en mycket god tradition i Sverige av att man arbetar, att man gör rätt för sig, att man betalar in skatt och att dessa pengar används till välfärd. Det är ingenting nytt.
Det nya var att Socialdemokraterna fram till 2006 nästan införde medborgarlön i Sverige, det vill säga att man löste arbetslöshetsproblemet genom att göra människor till förtidspensionärer. Det var fullt friska människor som kunde vara på arbetsmarknaden som man gjorde till förtidspensionärer. Det är naturligtvis inte acceptabelt, varken för den som blev förtidspensionär eller för samhället i stort.
Jag skulle alltså påstå att Alliansens arbetslinje i själva verket är en god svensk tradition vi nu håller på att återupprätta. Det är klart att det måste vara sorgligt för socialdemokrater som numera aldrig kan gå in på SCB:s hemsida. Ni kan inte läsa arbetsplatsundersökningar, och ni kan inte se offentlig statistik. Om ni skulle göra det skulle ni nämligen inte kunna stå i talarstolen och med hedern i behåll påstå det ni gör. Går man in på www.scb.se och läser till exempel den statistik som kom i går visar det sig, herr talman, att Sverige har den lägsta långtidsarbetslösheten i EU.
Går man in och följer den långsiktiga trenden sedan 2006 och tittar på hur många som arbetar i dag jämfört med 2006 ser man att det är väsentligt fler, oavsett om det är 230 000, 280 000 eller bara över 200 000. Tack vare det får vi in mer pengar till välfärden. Tack vare att den som arbetar, och kan arbeta, arbetar och betalar in skatt har vi också råd att använda sjukförsäkringen till den som verkligen behöver den. Det är viktigt: Var och en gör rätt för sig efter egen förmåga, så att vi har resurser för att hjälpa de människor som verkligen behöver det. Det är en grundpelare i svensk politik under 1900-talet.
Det nya var egentligen att Socialdemokraterna inte klarade av omställningen till det nya samhället, så ni började massförtidspensionera människor i stället - fullt arbetsföra människor. Det största sveket i det var faktiskt mot den ni förtidspensionerade.
Jag kommer ihåg Jan Edling, som skrev en förträfflig rapport - ni kommer ihåg LO-utredaren som sade upp sig i ilska över att han inte skulle få publicera rapporten där han till exempel hade jämfört Bollnäs och Söderhamn. Det är fyra fem mil emellan orterna och möjligtvis lite blåsigare vid kusten men annars väldigt likt. Det är bara det att i Söderhamn var man så otroligt mycket mer sjukskriven än man var i Bollnäs. Det var helt obegripliga skillnader, för det kan ju inte vara så att man fyra mil från en annan stad helt plötsligt skulle drabbas av massjukdom.
Nej, det var i stället så att man där lade ned en fabrik som hette Emerson. Man löste arbetsmarknadsproblemen med att förtidspensionera väldigt många av dem som jobbade på Emerson. Det, herr talman, är det största sveket man kan göra.