Herr talman! I svaret från finansministern får man veta att jobbskatteavdraget leder till ökad sysselsättning. Det finns inga belägg för det. Vi kan ju se att arbetslösheten har ökat under de här åren. För varje jobbskatteavdrag ser man att det bara fortsätter; det är allt fler som har blivit arbetslösa.
Ministern säger också i svaret att det med färre sjuka och arbetslösa, alltså färre som får ersättning, blir mer pengar över till annat. Men problemet är att det inte har blivit färre arbetslösa och inte heller färre sjuka. Vi har sett väldigt många sjuka som har blivit utförsäkrade. Den enda skillnaden för dem är att de får ännu sämre ekonomi - det är nämligen en myt att det skulle vara lönsamt att leva på a-kassa eller sjukförsäkring.
Det som händer är att de blir fattigare, och dessutom känner sig många misstrodda. De är fortfarande sjuka - de har läkarintyg på att de är så sjuka att de inte kan arbeta - men ersättningen har dragits in. Nu har det dessutom visat sig att det är många som återkommer i systemet. De blir utförsäkrade men kommer sedan in i sjukförsäkringen igen. Som systemet ser ut i dag finns det nämligen en gräns för hur länge man får vara i sjukförsäkringen. Då tvingas man söka jobb med jämna mellanrum, oavsett hur sjuk man är, och så får man ansöka om att kvalificera sig för att få vara sjukskriven igen.
Då kan vi se att en del som fortfarande är sjuka slås ut i processen, men det finns också en del som kommer tillbaka. Det visar dock att vi fortfarande har ett stort problem med sjuka människor i Sverige. Vi kan se bara på senare tid att det har skett en ökning. Trots att det är så svårt enligt systemet att få vara sjukskriven sker det en ökning nu. Vi kan se framför allt psykiska diagnoser bland unga människor, inte minst kvinnor, som nu ökar.
Vi har alltså fortfarande ett jättestort problem när det gäller sjuka och arbetslösa i Sverige, och det har till och med förvärrats. Här borde regeringen komma med nya åtgärder, för dem man hittills har tagit till har uppenbarligen inte fungerat. Det är framför allt sänkta ersättningar och jobbskatteavdrag man har hänvisat till. Huvudproblemet är dock att de arbetslösa inte får jobb. Väldigt många vill ha jobb - det är den högsta drömmen i livet - men det får inte det.
Om man då tittar på de åtgärder Arbetsförmedlingen enligt regeringens regelverk har att ta till ser man att de inte har fungerat. Fas 3 är den största arbetsgivaren i Sverige i dag, och det är väldigt få som går från fas 3 till utbildning och jobb. Reformen är också väldigt kostsam, eftersom vi betalar 5 000 kronor per arbetslös till den arbetsgivare som tar emot en fas 3:are - medan fas 3:aren lever på väldigt låg ersättning.
Frågan är alltså om man använder resurserna effektivt. Det här känns som ett stort slöseri med skattemedel, som dessutom är väldigt förnedrande för dem som är i fas 3. Väldigt många mår dåligt av det här. Det är dessutom så att Arbetsförmedlingen har skickat tillbaka 20 miljarder de senaste fem åren. Det är alltså pengar Arbetsförmedlingen har fått för att använda till att hjälpa de arbetslösa att få arbete, men regelverket är så fyrkantigt att pengarna inte har gått att använda.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi med den höga arbetslöshet vi har inte kan använda resurserna till att öka chanserna att få jobb.