Fru talman! Denna regering står för arbetslinjen, och vi gläder oss åt att sjukfrånvaron i arbetslivet har minskat drastiskt de senaste åren. Vi gläder oss också åt att utvecklingen när det gäller arbetsskador i arbetslivet på många sätt är positiv.
Självklart vill vi att vår politik på det här området ska bygga på största möjliga forskningsstöd. Den avgörande skillnaden mellan interpellanten och regeringen är vilken roll man anser att Arbetslivsinstitutet spelade i arbetslivsforskningen. Man måste komma ihåg att arbetslivsforskning och arbetsmiljöforskning är någonting mycket bredare än det som försiggick vid ALI.
Jämförelsen mellan det man vann på nedläggningen och det tillskott som ges i forskningspropositionen är som att jämföra äpplen och päron. Väldigt mycket arbetslivsforskning bedrivs nämligen vid lärosäten och finansieras med fakultetsmedel eller med rådsmedel.
Som jag skrev i forskningspropositionen anser jag att arbetslivsforskningen bör stärkas. Det var inte någon polemik med regeringen, som lagt ned ALI, utan det var alldeles oavsett den åtgärden. Jag tyckte att den nedläggningen var motiverad av det skälet att vi tror att forskningsexcellens i många fall bättre uppnås när forskningen bedrivs av lärosätena och finansieras så att säga på vanligt sätt och inte i institutsform. Det kan vara motiverat också med forskningsinstitut, vi har ju många sådana, men för oss var nedläggningen av ALI ett sätt att höja kvaliteten på arbetslivsforskningen.
En reflexion man kan göra när Thomas Strand lyfter fram en rapport som FAS har beställt är att det väl är utmärkt att FAS har det engagemang som rapporten tyder på. Nu är det FAS som till stor del kommer att vara navet i framtidens arbetslivsforskning, och om man där har det engagemanget borgar det väl för att FAS både med de nya 20 miljonerna och med de betydande resurser man har sedan tidigare är redo att göra stora insatser vad gäller arbetslivsforskning. Jag tycker att Thomas Strand är för pessimistisk. Jag tror att arbetslivsforskningen i Sverige har en god framtid.
Jag skulle vilja avsluta med en fråga till Thomas Strand. Det var en vacker plädering han höll, men hur har han lyckats inom sitt eget parti? Jag har försökt läsa på i Socialdemokraternas budgetalternativ, men där hittar jag inte någon stor satsning på arbetslivsforskning. För att Thomas Strands debattposition ska vara riktigt stark vore det, om han vill ha större resurser till arbetslivsforskning, kanske klokt att först försöka övertyga sina egna partivänner.