Fru talman! Det är bra att forskningsministern nu säger att han vill stärka arbetslivsforskningen och hänvisar till de 20 miljonerna. Dock räcker det inte; det är en tiondels återställare. Vi behöver egentligen inte diskutera ALI utan det som kommer fram i rapporten, nämligen att det genom nedläggningen försvann 200 miljoner kronor från området. Det är det som är bekymmersamt och det som borde oroa forskningsministern lika mycket som det oroar mig.
I rapporten från FAS sägs att arbetslivsforskningen tappar mark. Den förlorar kompetens. Forskare lämnar området. Det är negativt för arbetslivsforskningen. Enligt rapporten är det svårt att nu få ett samlat grepp om pågående arbetslivsforskning. Det saknas kunskapsöverblick, kunskapsförmedling och bra statistik. Detta är inte något som jag hittar på utan det är sådant som pekas på i rapporten. Det är också negativt för överföringen från arbetslivsforskningen till arbetslivet. Den överföringen har stannat av. Också detta oroar forskare och fackliga företrädare.
I många andra länder gör man tvärtemot vad den borgerliga regeringen gör. Många europeiska länder har olika institut för arbetslivsforskning och betydande forskningsmedel för sektorn. Våra grannländer Finland och Danmark satsar stort på arbetslivsforskning. Medan andra länder flyttar fram positionerna backar vi i Sverige.
I TCO-tidningen uttalar sig TCO-ordföranden Sture Nordh om den situation som uppkommit och säger att det i dag saknas en kritisk massa för framstående arbetslivsforskning. Vidare säger han sig vara oroad över de konsekvenser detta får för arbetslivet och menar att staten måste ta det grundläggande ansvaret när det gäller finansieringen samt skapa resurser för att bygga upp forskningsmiljöer. Bodil Mellblom på Svenskt Näringsliv säger i samma tidning: "Det var tråkigt att regeringen inte gjorde en strategisk satsning på arbetsmiljöforskningen."
Vad svarar ministern på detta? Jo, att det görs en tiondels återställare samt ger det allmänna svaret att regeringen har ökat anslagen till universitet och högskolor, vilket är bra. Problemet är att när man gör en genomgång av universitetens strategier tyder de inte på att arbetslivsforskningen får någon framträdande roll eller påtagliga resursförstärkningar de närmaste åren. Enligt FAS-rapporten, som kommenterar även detta, har universiteten inga möjligheter att på kort sikt omprioritera och ta ett övergripande ansvar för arbetslivsforskningen.
Fru talman! Jag menar att den borgerliga regeringen satt käppar i hjulet för en väl fungerande arbetslivsforskning. Jag tycker att regeringen har en för passiv hållning. Både FAS-rapporten och rösterna från TCO och Svenskt Näringsliv säger att det behövs en samlad insats från regeringen samt att det behövs ett nav, en motor, som driver denna utveckling.
Den svenska regeringen måste ta ut steglängden och agera för att vända den negativa utvecklingen för svensk arbetslivsforskning. Därför vill jag att högskole- och forskningsministern visar handlingskraft och initiativförmåga och ser till att vi nu får ett agerande från regeringens sida som stärker arbetslivsforskningen. Det har vi inte i dag, och det är det som FAS-rapporten säger.