Herr talman! Statsministern! Jag fick räkna lite här. Socialdemokraterna byter ju partiledare ganska ofta, oftare än vi gör i alla fall, och Stefan Löfven är den fjärde som jag har att hantera under min partiledartid. Socialdemokratiska partiledare kommer och går, men vissa saker består, ett tag till i alla fall - hoppas jag.
Herr talman! Vi får säkert utrymme att diskutera de saker som Stefan Löfven provocerade kring i talarstolen i min nästa replikomgång, så jag släpper det så länge och försöker i stället att vara lite snäll.
I samband med förra valet kunde många av oss konstatera att Stefan Löfven gillar "koav", som vi säger, eller "korv", som det heter på svenska. Det är inte mycket som förenar mig och Stefan Löfven politiskt, men intresset och vurmen för korv är en sak som förenar oss.
Mat förenar människor. Korv förenar människor. Det tycker åtminstone Jan Scherman, som har skrivit boken Den svenska korvresan. Här är ett signerat exemplar av den.
Men man kan inte bara läsa om korv; man bör också äta en korv ibland, och till denna bok kommer en speciell korv. Den heter Die Harder 6.0. Det är inte jag som har hittat på namnet, och det ska inte på något sätt ses som ett hot, förtäckt eller inte. Det ska inte heller ses som någon allmän önskan om olycka i framtiden. Det är ett kulinariskt unikum, helt enkelt, som jag tycker att Stefan Löfven gärna får smaka till kvällskaffet med Ulla.
Det finns dock en varningslapp här, för den är väldigt kryddstark. Den är lite för stark för mig, men med tanke på alla de kryddstarka formuleringar som Stefan Löfven har kommit att framföra genom åren tror jag nog att han klarar av den här korven bättre än jag.
Jag vill också tacka Stefan Löfven för alla debatter och allt som vi har haft gemensamt under dessa år. För att nästan citera Pippi Långstrump: Det var trevligt och roligt att du kom, men det var roligare när du gick.
(Applåder)