Herr talman! Det finns risk att även jag kommer att dua statsministern i dag. Och, kära socialdemokrater, ni kan sänka axlarna: I dag blir det inget ris, utan i dag kommer det bara att bli ros - jag lovar.
Jag fortsätter delvis där Nooshi Dadgostar började. Även jag vill tacka Stefan Löfven för hans tid som statsminister.
Arne Geijer lär ha sagt att ordförandeskapet i LO är det finaste jobb en arbetargrabb kan få. Jag vill påstå att Stefan Löfven slutligt vederlagt det påståendet: I Sverige är det finaste jobb en arbetargrabb kan få att bli statsminister och leda vårt land. Den klassresa som Stefan Löfven gjort är socialdemokrati när den är som bäst. Vi har olika åsikter om många saker, men här är det lätt att finna varandra. Målet måste vara att alla människor ska kunna realisera sin inneboende potential. Det bör faktiskt vara en källa till nationell stolthet att vem som blir statsminister i Sverige inte bestäms utifrån vilka föräldrar man har utan utifrån vilket förtroende man vinner.
Jag vill säga att det är få saker som har gjort mig så obekväm som den buskpropaganda som önskat göra statsministerns tidigare arbete till ett öknamn. Tvärtom anser jag att vi alla har kunnat vara stolta över att ha en statsminister som på ett högst handgripligt sätt vet hur tillväxt och export skapas.
Jag är också glad att kunna säga att jag, även om jag många gånger kanske har påståtts vara Stefan Löfvens största kritiker, aldrig har haft skäl att misstro hans intentioner. Det är faktiskt få oppositionspolitiker förunnat att så ofta ha haft så många meningsskiljaktigheter med den sittande regeringen och samtidigt aldrig ha haft skäl att misstro statsministerns goda intentioner. Inte ens i en europeisk kontext är detta längre något självklart eller givet, och därför vill jag framhålla det.
Jag vet att det finns en del medborgare som kanske tror att livet som regeringsledare är rätt mycket livet på en pinne - man har personal, bor i Sagerska huset, åker statsrådsbil och går på galamiddagar. Men jag vågar faktiskt tro att Stefan Löfven med lätt hjärta och ett stort leende lämnar allt det där för mer tid till den sanna glädje som finns i den nära gemenskapen med fru och familj.
Det tycks vara lite av ett mattema på presenterna här, och jag har faktiskt en present i form av en middag för två på restaurang Hillenberg här i Stockholm. Vi försökte hitta en restaurang som serverar fläskpannkaka, för det vet jag att statsministern uppskattar, men på den fronten behövs det uppenbarligen fler krogentreprenörer. Hillenberg har i alla fall enligt min mening stans godaste köttbullar.
Jag ska kanske också understryka att den här middagen för två inte är tänkt för dig och mig.
(Statsminister STEFAN LÖFVEN (S): Jaså, okej!)
Nej, jag tänker att en av mina presenter faktiskt kan vara att du kan få slippa mig.
Återigen: Ett stort tack!
(Applåder)