Herr talman! Jag delar uppfattningen att staten tog över mer av ansvaret för välfärden från gamla kyrkliga samfälligheter, det som sedan blev ett kommunalt ansvar, och sedan kom staten in. Jag har ägnat många år åt svensk välfärdspolitik och har den största respekt för alltifrån Möller, Myrdal och Bagge, för att återknyta till bredden i svensk socialpolitisk historia. De byggde upp denna.
Sedan är jag övertygad om att vi en gång i tiden var mer överens om att man först måste skapa alla de resurser som välfärden behöver för att kunna fördela dem till människor som behöver dem.
Jag är övertygad om att arbetslinjen är en fundamental förutsättning för en generös välfärdspolitik. Jag är övertygad om att ett samhälle där de allra flesta människor arbetar och försörjer sig själva också är ett samhälle som har råd och förmåga att hjälpa dem som inte kan arbeta. Börjar man tumma på det här, ifrågasätta arbetslinjen och urgröpa det som har skapat välståndet, är jag rädd att man förstör själva kittet i välfärdspolitiken.