Herr talman! Jag håller med om att det är en väldigt svår situation i Sverige i dag. Vi har som sagt haft den högsta inflationen på årtionden, och hela konjunkturen – inklusive allt som har funnits att hantera från USA:s sida – har varit extrem. Jag känner verkligen med alla människor som har det väldigt tufft i Sverige i dag.
Ledamoten tar upp bostadsbidraget. Det var ett tillfälligt bidrag, som vi har tagit bort. Det är alltid en avvägning mellan prioriteringar – det är det politiken handlar om – och det kommer att följas hur det här slår. Men det är också här skillnaderna blir tydliga gällande hur vi ser på hur livet ska bli bra för ensamstående. Det är inte genom att vara beroende av bidrag.
Ledamoten nämner också skattefrågan. Vi har sänkt skatten; det är en av alla delar vi har jobbat med för att måna om de här grupperna. Ledamoten pratar om människor som har pengar, men vi har sänkt skatten för vanliga människor, som sjuksköterskor och lärare. Är det de rika människorna, menar ledamoten? Vi har sänkt skatten för vanliga människor med vanliga yrken.
Sedan vill man alltid göra mer, men vår prio har som sagt varit den akuta situationen med hög inflation. Det gynnar alla, inte minst de utsatta grupperna, att vi har bekämpat den. Vi har också lyckats få ned bensinpriset, och de grupper som har vanliga yrken har fått en rejäl skattesänkning. Sedan jobbar vi såklart på flera sätt för att få ut människor i arbete. Det är nämligen många av de människorna som har det väldigt tufft.
Jag tycker att det är lite förmätet av ledamoten att stå här och prata. Hur väl fungerar det i Stockholm? Skatterna är höjda, SL-korten är fördyrade och trafiken fungerar inte. Är det en jämlik ekonomisk situation? Är det någonting ni är stolta över, Sofia Amloh?
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Eftersom det var en slutreplik får vi inte svar på de frågorna – i alla fall inte just nu.)