Fru talman! I detta betänkande behandlas många viktiga motioner som berör viktiga ämnen. Jag ska emellertid koncentrera mitt anförande till en av dessa motioner, nämligen min partikollega Tobias Krantz motion om värnandet av yttrande- och tryckfriheten.
Jag gör detta inte bara för att denna motion behandlar ett ämne som är centralt för hela vårt demokratiska samhälle utan också för att angreppen mot dessa fundamentala friheter har ökat på ett mycket bekymmersamt sätt på sistone.
Fru talman! Tobias Krantz motion skrevs i samband med mordhoten i september förra året mot konstnären Lars Vilks och mot Ulf Johansson, chefredaktör för Nerikes Allehanda, den tidning som publicerade en teckning av Lars Vilks som föreställde profeten Muhammed som rondellhund.
Det var ett mycket spänt läge, inte minst med minnena från den danska karikatyrkrisen som bakgrund. Ingen kunde missta sig. Det fanns mäktiga och farliga krafter som kunde sättas i rörelse i syfte att bestraffa Sverige för att ha den yttrandefrihet som vi anser är en omistlig del av det öppna samhället. Vi hade sett hur Danmark hade bestraffats för exakt samma sak.
I det sammanhanget var det viktigt att inte i onödan provocera fram skadliga reaktioner och samtidigt slå fast att våra friheter inte är förhandlingsbara. Därför var regeringens balanserade men bestämda agerande föredömligt, och den befarade stormen blev inte av.
Detta betyder inte att konflikten mellan våra fundamentala friheter och deras fiender skulle vara över - inte alls. Den nyligen avslöjade planen att mörda en dansk karikatyrtecknare och den karta över Lars Vilks bostad som hittades i Spånga säger att anhängarna till ett heligt krig mot det fria samhället också finns bland oss. Det vi har att vänta oss är en lång och många gånger mycket plågsam konfrontation, ty slaget om våra och andras friheter kommer inte att vinnas över en natt.
I denna långa konfrontation finns det en risk som jag i detta sammanhang vill uppmärksamma: att vi låter oss skrämmas till tystnad, att vi börjar använda ett slags självcensur i syfte att inte provocera våldsverkarna. Det vore förfärligt, och lika förfärligt vore om vi, på något sätt, lägger skulden för det inträffade på dem som har blivit hotade för att de begagnade sig av våra fundamentala rättigheter. Det får vi aldrig göra även om vi ogillar hur dessa friheter används. Vi måste visa vår ovillkorliga solidaritet med offren.
Fru talman! Lars Vilks och andras liv är inte bara hotat, utan det har totalt förändrats genom att de ständigt behöver leva under hot och behöver skydd mot eventuella våldsverkare. Samma sak drabbade för en hel del år sedan författaren Salman Rushdie och, för några år sedan, den holländska parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali.
De danska karikatyrtecknarna har också sett sina liv förändras för att de gjorde bruk av vårt demokratiska och öppna samhälles viktigaste frihet, friheten att yttra sig och inte bli censurerade.
Därför håller jag till hundra procent med om vad min kollega Tobias Krantz skriver i sin motion: Försvaret av yttrande- och tryckfriheten måste vara kompromisslöst.
Därför vill jag i dag, från denna talarstol, uttrycka min solidaritet med Lars Vilks, med Ulf Johansson, med de danska karikatyrtecknarna, med Ayaan Hirsi Ali och med alla dem som har blivit hotade för att de begagnar sig av de friheter som vi anser vara heliga.
Fru talman! Jag vill betona att saken inte gäller vad dessa individer har sagt eller vilka teckningar de har tecknat. Om det råder det olika meningar. Man kan till och med mycket starkt ogilla det utan att för den skull helt och hållet låta bli att ställa sig bakom deras rätt att yttra sig utan att bli trakasserade, hotade eller mördade som filmaren Theo van Gogh.
Jag vill också utnyttja tillfället att manifestera min beundran för de danska tidningarnas modiga beslut att samfällt publicera den mordhotade tecknarens karikatyr av profeten Muhammed. Det var en läxa för oss alla i demokratisk värdighet och principfasthet. Danmark må vara ett litet land men i detta avseende har Danmark betett sig som ett av de största.
Vad de danska tidningarna signalerade mot dem som tror att de kan skrämma oss till underkastelse var hur viktig vår frihet är. Det vet vi svenskar åtminstone sedan 1400-talet då biskop Thomas skrev att frihet är det bästa ting. Så är det, fru talman, det bästa och vårt käraste ting.
Men att säga detta är förpliktande, ty friheten kan inte överleva om vi inte har modet att stå upp för den. Biskop Thomas frihetssång handlade just om en man som tog friheten på allvar och hade modet att försvara den. Han hette, som vi vet, Engelbrekt och han tvekade inte att använda, som det står i
Frihetsvisan
, klubba och svärd för att försvara friheten.
Tack vare dessa människor är vi fria i dag, och bara om vi inte glömmer deras exempel och frihetens uppfordrande budskap kan vi fortsätta att vara det.