Fru talman! Marianne Berg tyckte, med anknytning till syndbegreppet att man missar målet, att det finns syndare i salen. I en demokrati finns det egentligen inget slutmål och ingen utopi. I det demokratiska samhället är politiken en ständigt pågående process, så vi kanske är syndare lite till mans.
Yttrandefrihetsfrågorna är ju oerhört intressanta, abstrakta och krävande om man vill sätta sig in i dem. Ända sedan jag började med politiken har jag varit intresserad av mediefrågor och har stött på tryck- och yttrandefrihetsfrågorna. Det var först när barnpornografifrågorna dök upp i den politiska debatten 1993-1994 som jag insåg att jag måste fördjupa mig i frågorna. En del tyckte kanske att jag fördjupade mig för mycket. När jag satt med i Barnpornografiutredningen och skrev en reservation där kritiserade majoriteten mig och påstod att de inte begrep vad som stod i reservationen. Huvudinriktningen i reservationen - det var två andra reservanter också - vann sedan riksdagens gillande. Jag kan i efterhand konstatera att med den lagtekniska konstruktion som jag hade föreslagit, som var annorlunda än den som genomfördes, hade vi sluppit en del problem som vi nu har när vi ska titta på 2005 års barnpornografiutredning. Jag hade en annan modell för JK:s inflytande över detta. Men jag ska inte fördjupa mig i det nu.
Vi har ju en stående beredning på tryck- och yttrandefrihetsområdet. Dessvärre avled en av våra mest kompetenta jurister på detta område, Göran Regner, på försommaren 2007. Det var ett stort avbräck för kompetensen inom de här områdena. Det är en begränsad beredning. Vi förväntar oss att den ska övergå i en parlamentarisk utredning så småningom.
I ett debattbetänkande diskuterade man tre olika alternativ till den nuvarande lagstiftningen. Det har vållat en del debatt på olika håll. Man har till och med trott att beredningen föreslog några av alternativen, men tanken var att skapa ett underlag för hur alternativen skulle kunna se ut. Det fanns tre alternativ, men om man läser texten ordentligt ser man att det även fanns ett fjärde alternativ, nämligen att man behåller i stort sett samma reglering som i dag.
Det är en intressant diskussion som vi kanske får fortsätta.
När man för den här debatten möts man ofta av fältropet: Rör inte våra mediegrundlagar! Samhället förändras, därför måste vi anpassa tryck- och yttrandefrihetsskyddet till den utveckling som sker. Det är inga konstigheter. Egentligen har vi under ett stort antal år successivt förändrat lagstiftningen på olika områden.
I anslutning till det här debattbetänkandet vill jag säga att något som inte har uppmärksammats så mycket är del två, nämligen en utredning av Thomas Bull i Uppsala. Han jämför olika tryck- och yttrandefrihetslagstiftningar i Europa och USA med svenska förhållanden. Det är oerhört intressant läsning. Det visar sig att på vissa områden är andra länder väl framme. Vi utgör ett undantag i de här sammanhangen i vår syn på ensamansvaret för publicerat material och vår syn på meddelarfriheten.
Det är, som sagt, intressanta frågor, och en del väntas behandlas i den kommande utredningen.
Man skulle önska att vi fick ett större intresse bland både politiker och mediefolk för de här frågeställningarna.
Fru talman! Vem granskar granskarna? Det är väl en bra fråga att ställa för en ledamot av ett granskningsutskott? Vad finns det för litteratur om konstitutionsutskottets granskningsuppdrag? Väldigt lite. I den allmänna debatten bygger man ofta på schablonartade synsätt. Grundlagsutredningen tittar visserligen även på konstitutionsutskottets roll, men går inte på djupet och granskar vår granskningsuppgift. Man kanske borde inspirera forskare att titta på hur konstitutionsutskottet lever upp till sin granskningsuppgift.
Ett annat organ som ägnar sig åt granskning är ju Riksrevisionen. Jag ska ställa en intressant fråga: Hur skulle det vara att göra en effektivitetsrevision på Riksrevisionen? Riksrevisionsutredningen gör en del av det jobbet. Det kunde kanske också vara intressant, inte minst för forskningssamhället.
Ett annat granskningsorgan som vi behandlar i det här betänkandet är Granskningsnämnden för radio och tv. Såvitt jag vet har det aldrig utfärdats - det står också i betänkandet - någon utvärdering eller granskning av Granskningsnämndens verksamhet. Vi tycker att det är dags att man tittar på hur man har levt upp till de krav som har ställts på Granskningsnämnden när det gäller granskningen av radio- och tv-program. De ska ju granska utifrån saklighet, opartiskhet, allsidighet och relevans - även om relevansbegreppet är dåligt utvecklat i sändningstillstånden.
Det intressanta är att det som är en klagoinstans nu har utvecklats till något slags tillsynsmyndighet. Vi har ju haft den diskussionen när det gäller JO att det är en extraordinär myndighet som ska ägna sig åt de klagomål som lämnas in och inte ha normala tillsynsuppgifter. Här man kan man se en institution som har båda delarna, den är både extraordinär och har nu alltmer av tillsynsuppgifter som åläggs av staten.
Det kanske är dags att titta på det.
Fru talman! Jag hade några synpunkter till, men jag avstår från dem.