Herr talman! Vi komma från öst och väst; stiltje, bleke och halv orkan. Här kommer väl landkrabban som knappt kravlar sig över kanten.
Jag får väl börja med att säga det många har slutat sina anföranden med: De här åtta åren har lärt mig otroligt mycket om fiskeripolitik, inte minst de två giganterna från öst och väst, fast de är väl egentligen tre.
Det vi behandlar i dag, ändringar i fiskelagen, har sin grund i en gedigen utredning och ett gediget remissförfarande som har gjort att vi har kunnat få fram ny lagstiftning men också samordna tidigare lagstiftning. När vi arbetar tillsammans och konstruerar nya regler och ska införliva ett nytt, gemensamt, EU-regelverk, behöver det göras genomlysningar och översyner med jämna mellanrum, så även nu.
Tidigare talare har berört det jag även kommer att beröra nu: Som grundprincip för mig som kristdemokrat och för alliansregeringen finns äganderätten. Jag kan inte låta bli att vända på det som Jan-Olof Larsson lyfte fram tidigare, hur vi ska se det gemensamma. Det finns ju också det gemensammas tyranni. Vem tar ansvar för det som är ingens?
I det sammanhanget kan vi väl också konstatera att det finns regelverk även för hur överträdelser ska beivras, även för den som är fritidsfiskare och bryter mot de regelverk som finns. Frågan är om vi har resurser nog för att kontrollera allt detta. Det får väl myndigheter och andra ge oss besked om, efter tid.
Det är också, herr talman, viktigt att inte belasta enskilda näringsidkares verksamhet med det som Miljöpartiet har lämnat en reservation om, konsekvensbedömningar för miljön. När fisket nu är så genomreglerat har myndigheten kontroll över hur mycket som är rimligt att fiska, så att man därmed kan bevilja nya licenser eller säga: Stopp, det finns inte utrymme för ytterligare licenser. Att då lägga det på den enskildes axlar att göra denna konsekvensbeskrivning ser jag inte som rimligt, och det har inte heller blivit regeringens förslag, även om utredningen gick i den riktningen.
Den andra delen i betänkandet, överlåtbara kvoter, har också, herr talman, diskuterats. Ingen av oss här i kammaren har sagt något annat än att vi vill ha ett fiske som är hållbart. Vi vill ha ett kustnära fiske. Vi vill också ha ett fiske som möjliggör för nyetableringar, för nya generationer att ta vid.
Herr talman! Jag raljerade lite inför den här debatten och sade att jag är yngst i debatten. Jag vet inte om det speglar fiskerisituationen. Jag är dessutom den enda kvinnan i ämnet. Detta är sagt med ett litet leende på läpparna, för protokollets skull, där ironin inte syns.
Det som är viktigt att säga här är: Ska vi se att det finns en hållbar framtid för fiske - i det storskaliga men också i det småskaliga - måste vi även här tillåta rationaliseringar och förändringar. Jag är glad att Staffan Danielsson för Centerpartiet var uppe före mig, så att jag också kan ta mig friheten att dra vissa paralleller till land, där jag är lite mer hemma.
Vi måste se större jordbruksföretag samtidigt som vi ser små, effektiva nischföretag. Jag vill se samma sak inom fiskeriverksamheten. En av dem som verkligen har bevisat att detta är möjligt sade i sitt slutanförande för en liten stund sedan: Nu ska jag gå hem och se till att företaget utvecklas ytterligare. Det är en sann odalman i det här sammanhanget, när Rune Wikström uttrycker detta. Det visar på möjligheterna för nischföretag i den småskaliga verksamheten, precis som vi behöver se till att skapa förutsättningar.
Tidigare talare har konstaterat att regeringen inte har sagt hur det ska gå till, med mer överlåtbara fiskekvoter, utan man ska jobba vidare med det, för att få en tydlighet i att olika fiskebestånd kräver olika regelverk och så vidare. Det vi också ska glädjas åt gemensamt här i kammaren, hoppas jag, är att detta kommer till just därför att vi har tagit ett stort steg på vägen i den gemensamma fiskeripolitiken i Europa, där inte minst vår minister har bidragit skarpt i arbetet, nämligen att få till ett utkastförbud. Då måste vi kunna hantera det som kommer upp på ett rimligt sätt.
Men detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.
Jag höll på att säga: Glad midsommar! Det kan jag väl nästan säga, eftersom den rätta midsommardagen ännu inte har passerat.
(Applåder)