Herr talman! Ärade ledamöter! Kära åhörare! Regeringen har efter omfattande utredningar och remisser lagt fram en proposition för riksdagen med förslag på vissa justeringar i fiskelagen och en del andra förändringar. Diskussionen mellan de ärade talarna före mig har väl speglat vad det handlar om och var skiljelinjerna går.
Centerpartiet står naturligtvis bakom landsbygds- och fiskeriminister Eskil Erlandsson och regeringen i den proposition som vi nu diskuterar. Miljö- och jordbruksutskottets majoritet ställer sig också bakom propositionen. I grunden är det min bild - och det framhöll även Lars Tysklind - att riksdagen har en bred samsyn i de viktiga fiskefrågorna. Dessa har mycket starka och nödvändiga EU-kopplingar och globala kopplingar, vilket är bra eftersom världens fiskebestånd är starkt hotade och fiskarna finns i de hav som alla länder på olika sätt har tillgång till.
Jag noterar att Jan-Olof Larsson ger en annan bild, och jag har all respekt för den. Min uppfattning är ändå att landsbygdsministerns och Sveriges framgångsrika arbete i Bryssel har en stark förankring i Sveriges riksdag. Det är glädjande. Jag tycker att landsbygdsministern och regeringen jobbar bra med de svenska besluten på detta område, som är komplicerat och svårt. Det är en näring som omges av krångliga regelverk beroende på att man måste skydda fisk från utfiskning.
Då uppkommer frågan: Varför är det hela 16 reservationer i detta betänkande när vi är så överens? Uppenbarligen är vi inte helt överens. Naturligtvis vill och ska oppositionspartier profilera sig och lyfta fram de motförslag de kan ha. Jag tycker att man har tagit i ordentligt för att få upp de här reservationerna, som ibland handlar om rätt små förändringar och utredningskrav. Men det är oppositionens rättighet att välja vad man vill markera.
Däremot skiljer vi oss åt i en viktig principfråga: enskild äganderätt. Det är allvarligare, då de socialistiska partierna har väldigt mycket lättare att gå in och ta hand om det som vattenägare ska kunna göra.
Förslagen innebär ibland mer byråkrati och krångel. Bland annat därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Jag ansluter mig till de tydliga inläggen från mina allianskolleger Rune Wikström och Lars Tysklind och säkert också till vad den utmärkta Irene Oskarsson snart kommer att framföra.
Låt mig bara kommentera några saker när det gäller äganderätten. De socialistiska partierna - Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - vill ytterligare begränsa förutsättningarna för dem som äger enskilda fiskevatten.
Regeringen anser att det skulle vara en ingripande förändring av rätten till fiske med stöd av enskild fiskerätt att låta redskapsbegränsningarna för fiske som är fritt för var och en gälla även för fiske med stöd av enskild fiskerätt i havet och i de fem stora sjöarna.
Utskottet delar den uppfattningen och anser i likhet med regeringen att den som fiskar med stöd av enskild rätt ska kunna fiska utan redskapsbegränsningar även i fortsättningen. Alliansen står alltså upp för den enskildes äganderätt när det gäller att utöva sitt fiske under ansvar.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att krav på en konsekvensbeskrivning för miljön och fiskresursen ska införas vid ansökan om fiskelicens. Detta tillkrånglar och fördyrar utan att förbättra. Fisket är ju redan reglerat i detalj - i svensk lagstiftning och i EU-lagstiftning - vad gäller de fiskemetoder och typer av fiskeredskap som är tillåtna samt deras antal och utformning, vilka slag av fisk som får fiskas, fiskens minimimått, fångstreglering i form av antalet tillåtna dagar till havs eller storleken på kvoter för vissa fiskslag samt krav på rapportering av fiske och landningar med mera.
Utöver detta finns olika ytterligare möjligheter för regeringen och myndigheter att beakta fiskets inverkan på miljön. Den begränsade nyttan för miljön av en ytterligare konsekvensbeskrivning måste ställas mot den administrativa börda och det regelkrångel som enligt utredningens förslag skulle komma att åvila den enskilde fiskaren.
Utskottet anser i likhet med regeringen att ett krav på en miljökonsekvensbeskrivning för fisket skulle ålägga enskilda fiskare en onödigt betungande börda. I stället bör de nuvarande bestämmelserna om att tillgången på fisk ska beaktas när frågan om licens prövas första gången gälla.
Utskottet noterar även att regeringen anför att det bör övervägas i ett annat sammanhang om man borde utvidga möjligheten att föreskriva att det ska göras en analys av vilken inverkan en fiskemetod eller utsättning av fisk har på miljön.
Därmed är det slut för mig i detta anförande och kanske i kammaren över huvud taget. Jag tillönskar meddebattörer, herr talmannen och riksdagens medarbetare en trevlig sommar.
(Applåder)