Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern.
När ungdomsbrottslingar döms ställer lagen vissa,
särskilda, krav på domarnas kompetens. När barn är
offer eller vid vårdnadstvister ställs däremot inga
särskilda krav. Varför är det i det ena fallet viktigt
med specialkunskaper men inte i det andra fallet?