Herr talman! Det har sagts mycket klokt om idrott och folkhälsa, breddidrott, jämställdhet och mycket annat under debatten. Det är sympatiskt, inte minst med tanke på att många av oss var uppe redan före sju i morse för att följa de svenska damernas insatser i VM-stafetten på skidor i Sapporo. Det fattades några sekunder till medalj den här gången, men vi hoppas på bättre framgång i morgon bitti när herrarna ska tävla.
En del av oss åker i morgon som representanter för den svenska riksdagen till Östersund för att delta i årets nordiska parlamentsmästerskap på skidor. Det är mer en manifestation för idrott och nordisk förbrödring än tävlingsidrott på hög nivå men är ändå en fin tradition och en viktig markering för idrottens betydelse.
Herr talman! Som motionär i fråga om vinter-OS till Sverige ber jag om några minuter av kammarens tid trots den sena timmen. Jag tackar för utskottets positiva skrivningar och nöjer mig tills vidare med detta.
För ett par veckor sedan kunde vi glädjas åt en storslagen idrottsfest i vårt land. Alpina VM i Åre var det största vintersportevenemanget i Sverige genom tiderna. Än en gång visades att Sverige är väldigt bra på att planera och genomföra mycket stora idrottsevenemang. Deltagande nationer och internationella medier har samstämmigt vitsordat den höga kvaliteten på arrangemanget i Åre. Det är ett resultat av erfaren och skicklig operativ ledning men också av hängivet arbete av tusentalet volontärer under VM-veckorna.
Efter alpina VM finns endast två stora mästerskap kvar för Sverige att arrangera, nämligen skidskytte-VM i Östersund och konståknings-VM i Göteborg. Båda arrangemangen går av stapeln nästa år, 2008. Sedan är det tomt, tyst, öde och frågetecken. Ska vi i fortsättningen nöja oss med i och för sig mycket viktiga årliga manifestationer såsom Vasaloppet, Gothia Cup i Göteborg, Stockholm Marathon, O-Ringens femdagarsorientering och liknande, eller kan den utredning som regeringen beslutat om rörande en statlig strategi för stora kultur- och idrottsevenemang och som ska presenteras av utredaren Anders Lindström i april öppna för en mer offensiv hållning?
Efter de organisatoriska och idrottsliga framgångarna i Åre borde det nu vara dags för en nationell samling bakom ett målmedvetet och långsiktigt arbete för att få ett vinter-OS till Sverige, gärna som en del i en långsiktig strategi med många fler stora idrottsevenemang. De olympiska spelen är dock idrottsligt den yttersta symbolen för lusten att anta nya utmaningar, att våga lite mer, att pröva sina gränser.
Försök har som bekant gjorts tidigare, och lokalt och regionalt engagemang har inte saknats. Däremot har den nationella uppbackningen, inte minst politiskt, varit halvhjärtad eller saknats helt. Senast för ett drygt år sedan hade Östersund och Åre ett mycket gediget koncept för ett vinter-OS 2014, men dåvarande regeringen samt idrottsministern Bosse Ringholm gjorde tummen ned för detta.
Nog är det lite genant att vårt grannland i väster Norge, som arrangerat två vinter-OS - 1952 i Oslo och 1994 i Lillehammer - nu är i färd med att förbereda en ansökan om ett tredje vinter-OS. Där har man ambitioner! Redan nu i mars ska den norska idrottsrörelsen bestämma sig för vilken av de tre orterna Tromsö, Trondheim eller Oslo-Lillehammer som ska föras fram som kandidat för vinter-OS 2018, samtidigt som vi i Sverige - hittills i alla fall - inte ens förmår samla oss till en målmedveten inriktning om att få arrangera ett första OS på den här sidan Kölen.
Sverige, som aldrig stått värd för olympiska vinterspel, borde rimligen ha mycket goda chanser att gå före Norge som arrangerat två vinter-OS. Det gäller att samla nationen - regeringen, näringslivet, idrottsrörelsen - och verkligen satsa på en offensiv kandidatur. I så fall är jag övertygad om att vi kommer att lyckas. Annars får väl Norge stå värd för sitt tredje vinterspel innan Sverige ens fått sitt första.
Herr talman! Det finns många starka skäl till att satsa på ett vinter-OS i Sverige. Flera talare har varit inne på några av dem.
För det första hör det till en kultiverad nation att någon gång bjuda tillbaka när man själv vart fjärde år låter sig bjudas av andra på fest. Detta borde gälla särskilt om man är en stor och stark aktör. Det är närmast pinsamt när länder som Kazakstan, Georgien, Sydkorea och Bulgarien kan ge statliga garantier för ett OS medan Sverige fegar ur med hänvisning till de samhällsekonomiska förutsättningarna, såsom skedde förra året.
För det andra vore ett svenskt vinter-OS en oerhörd vitamininjektion för idrott och folkhälsa i största allmänhet. Erfarenheter från andra länder visar att inte bara barn och ungdomar utan också vuxna motionärer låter sig inspireras och stimuleras av ett OS-arrangemang. I ett läge när övervikt och fetma håller på att bli ett allt större problem för sjukvård och samhälle finns det särskilda skäl att stimulera idrott och fysisk aktivitet.
För det tredje är jag övertygad om att vinter-OS i Sverige har goda möjligheter att bli en riktigt bra affär också samhällsekonomiskt. För alpina VM i Åre, som för övrigt genomfördes utan statligt stöd - detta sagt till Gunvor G Ericson, som nu lämnat kammaren - beräknas omsättningen till över 400 miljoner kronor med mycket stora spridningseffekter i form av tillväxt och nya jobb inom turism och övrigt näringsliv både på kort och på längre sikt. Förra sommarens friidrotts-EM i Göteborg genererade en ännu större omsättning, ca 900 miljoner kronor, och med beräknade skatteintäkter på ca 100 miljoner kronor. Dessutom lärde man sig något av det ekonomiska fiaskot i samband med friidrotts-VM i Göteborg på 90-talet. Nu är det i stället en god affär att genomföra den typen av stora arrangemang.
Mot den bakgrunden, herr talman, borde en svensk satsning på ett vinter-OS inte bara vara en fråga för kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth utan också för näringsminister Maud Olofsson och hela regeringen liksom för riksdagen. Idrottsministern har i riksdagen deklarerat att hon är positiv till tanken på ett vinter-OS i Sverige. Därmed borde det vara dags för regeringen och riksdagen att nu bli mer offensiva i den här frågan.
För att en ny satsning på ett vinter-OS i Sverige ska bli framgångsrik är det viktigt att i ett tidigt skede samla hela nationen bakom en ansökan. Sveriges Olympiska Kommitté och den övriga idrottsrörelsen behöver allt stöd de kan få från näringsliv och lokala och regionala myndigheter. Regering och riksdag bör på ett tidigt stadium ta ställning för att Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS. Ett uttalande redan nu om att riksdagen principiellt ser positivt på en OS-ansökan 2018 vore en mycket viktig signal.
Herr talman! Det är enligt min mening hög tid att bjuda världens vinteridrottare till OS-fest i Sverige.
I detta anförande instämde Anders Åkesson (c).