Herr talman! Nu är jag tyvärr inte finansminister utan bara en simpel förespråkare för Moderaternas idrottspolitik. Annars hade jag kunnat ge ett solklart svar. Dessutom har jag ingen kristallkula som jag kan titta i för att veta exakt vad som händer i framtiden. Men jag kan hålla med Lars Wegendal om att långsiktighet, framför allt när det gäller finansiering av många saker, är viktigt. Det vet vi i privatlivet också. Det är väldigt kul om man vet att man nästa månad får sin lön insatt på banken. Hela planeringen och budgetläggandet - allt detta - påverkas av att man har någon aning om vad det är man ska få. I år blev det ju en trevlig överraskning för idrottsrörelsen. Men jag tror att vi måste arbeta på att det ska finnas i alla fall ett slags minimiram som är garanterad även fortsättningsvis.
Problemet är lite grann att idrottens finansiering så att säga är av två slag. Det ena är direkta statliga anslag, och det andra är kopplat till spelet. Nu vet vi inte heller vad som händer med spelet i framtiden, om det kommer att öppna upp sig eller inte. Vi får också se vad EU har att säga om det, så det är lite tidigt att diskutera den frågan. Men det här med långsiktigheten måste lösas på något sätt. Det är jag övertygad om.
Sedan gällde det idrottens frihet. Ja, det är självklart. Jag har ingen annan åsikt i den frågan. Och vad gäller Handslaget är vi inte sämre än att vi kan se vad som är bra och vad som är dåligt. Och hör och häpna! Jag tycker att det fanns ett och annat inslag i den forna regeringens politik som faktiskt inte var helt dåligt. Dit hör Handslaget, och jag tillhör dem som tror att idrottsrörelsen hade en väldigt stor del i att det blev en sådan succé.