Herr talman! Jag tycker inte att vi har ägnat oss åt någon svartmålning, Lars. Tvärtom gav Göran Montan uttryck för mycket stor uppskattning av den insats Handslaget innebar. Jag har själv som idrottsförälder upplevt det och sett många positiva sidor av det.
Skillnaden, Lars Wegendal, är att den nya regeringen hade tio elva dagar på sig att göra en ny budget efter regimskiftet i höstas. Du har inte någon gång här gett uttryck för att du har sovit dåligt, och det är bra. Det innebär att du litar på att vi fortsätter. Dessutom fullföljdes satsningen på idrottsrörelsen. Nu, i dialog med idrottsrörelsen, kommer skillnaden i det att idrottsrörelsen själv lämnas ett större ansvar och det blir mindre direktiv. Jag tycker inte att det är att svartmåla; jag tycker att det är att tala om med vilken politik vi vill styra.
När det avslutningsvis gäller spelfinansieringen ställer Lars Wegendal frågor till mig som centerpartist, och jag svarar också som centerpartist. Detta är nämligen ingenting som alliansregeringen riktigt har satt ned foten i, såvitt jag känner till. Jag är bekymrad, Lars Wegendal, över att vi har gjort idrotten beroende av en intäkt som vi inte riktigt har kontroll över och som innebär en verksamhet som inte bara har positiva effekter i samhället i övrigt. Det finns en komplexitet i den resursförstärkning för idrotten genom spel som vi har gjort. Där har vi nog ett gemensamt ansvar, herr talman, att både klara idrottens långsiktiga finansiering och ändå hantera de effekter som uppstår av att idrotten, som någon har sagt, är lite spelberoende.
Därutöver har vi ett spelande i det här landet som vi inte har kontroll över, men det är en annan debatt.