Fru talman! När man debatterar järnvägspolitik tror jag att man får ta och bestämma sig. Ska järnvägen vara en marknad, eller är det ett system? Jag tolkade Anders Åkesson som att han anser att järnvägen är en marknad. Men om vi tittar på järnvägens funktionssätt fungerar den inte som en marknad. Och det är oerhört svårt att tvinga fram en marknad i ett väldigt komplicerat system.
I Sverige har vi ändå försökt göra det. Jag ser också ett antal avarter efter detta försök till att skapa en marknad av ett system. Vi har till exempel fått ett väldigt dyrt och ineffektivt järnvägsunderhåll. Allt underhåll är utlagt på externa företag. Riksrevisionen konstaterade att underhållet kostar 74 procent mer än vad som förutskickas i anbuden. Det är med andra ord kostnadsdrivande. Som vi alla vet har Trafikverket också dålig koll på sin egen anläggning, eftersom de inte gör det egna underhållet. Det var det första exemplet.
Det andra exemplet är att staten som ägare av vårt godsjärnvägsbolag Green Cargo inte får gå in och rädda dem med kapital i en svår tid. EU:s statsstödsförbud säger att vi inte får göra det. Det är också ett exempel på att man försöker skapa en marknad av något som är ett system.
Norska staten vinner upphandlingen om Norrlandsnattågen över svenska staten. Blir det bättre för det? Nej, det blir ingen långsiktighet och inga långsiktiga investeringar.
Jag har ett antal exempel till. Men jag vill fråga Anders Åkesson om järnvägen är ett system eller en marknad. Var fungerar det bäst, i Sverige eller i Schweiz?