Fru talman! Den stora skillnaden mellan flyget och järnvägen är att flyget inte har de fysiska begränsningar som järnvägsräls har. Det finns inte utrymme för hur många tåg som helst. Någonstans kanske man måste prioritera när det gäller vilka tåg som ska få köra på rälsen och vilka tåg som ska få komma fram.
Järnvägen är inte subventionerad på samma sätt som flyget är. Flyget subventionerar vi i Sverige med ungefär 10 miljarder kronor per år, bland annat genom att flyget inte betalar en krona i skatt på det bränsle som man använder sig av.
Men Anders Åkesson svarade inte på min fråga: Ska vi se på järnvägen som ett system eller som en marknad? Jag framhöll Schweiz, ganska utförligt, som ett exempel på ett land där man ser järnvägen som ett system. Alla länkar i det systemet måste nämligen hänga samman, till exempel en sådan viktig sak som järnvägsunderhållet.
Jag kan inte tänka mig att en stor fabrik skulle säga: Nej, men vi lägger ut allt underhåll av våra maskiner och allt vad det kan vara på entreprenad. Ja, i vissa delar kanske man tar in expertkompetens, men man vill nog ha ganska bra koll på sin egen maskinpark och direkt kunna gå in och reparera ifall någonting händer.
Så fungerar det inte i dag. Trafikverket har tvingats avreglera allting så att detta ligger på 34 baskontrakt med olika bolag. Det kostar väldigt mycket pengar. Det är väldigt ineffektivt. Trafikverket har inte koll på sin egen anläggning.
Tycker Anders Åkesson att exemplet järnvägsunderhåll är ett gott exempel på en marknad? Tycker Anders Åkesson att det fungerar bra? Var fungerar järnvägen egentligen bäst - i Schweiz eller i Sverige?