Herr talman! Nej, Anders Bengtsson, det är inte så att Kristdemokraterna säger sig ha monopol på all sanning, all etik och all rätt. Det är faktiskt raka motsatsen. Vi erkänner till och med i vårt eget partiprogram, i principprogrammet, att vi liksom andra är ofullkomliga och behöver kompletteras av andra. Därom tvekar vi inte.
Hur länge ska den här kommissionen pågå? Ja, samtalet ska pågå i all evighet - det kan jag hålla med om - men kommissionen bör ha ett antal år på sig medan den här processen arbetar.
Anders Bengtsson ifrågasätter om detta över huvud taget är möjligt. Från debattsynpunkt har jag ett bra argumentationsläge eftersom jag kan säga: Ja, det är möjligt. Det är redan förverkligat i Norge. De lyckades. Vad är det som skiljer, Anders Bengtsson, svenskar och norrmän åt och som gör det omöjligt för oss att samtala om de här nödvändiga etiska reglerna men som stimulerade norrmännen så kraftigt? Och är det inte på det viset att det när det gäller detta med att klippa kvitton, överutnyttja system och kanske så att säga gå på gränsen till det grå med deklarationen eller möjligen i näringslivet inte finns en kraftig anledning till etiska samtal? Kan det verkligen vara Anders Bengtssons mening?