Herr talman! Kamrat Bengtsson undrade lite retoriskt om det är kd:s program - jag förutsätter att kamrat Bengtsson i själva verket menar Kristdemokraternas program; vi brukar säga så själva - som ska gälla som ett etiskt minimum i händelse av en värdekommission. Eftersom han underförstått menar att det naturligtvis inte kan vara på det viset avfärdar han hela frågeställningen. Riktigt så enkelt är det inte.
En domare har i sin domarinstruktion att lagen inte gillar allt som den tillåter. Det finns alltså saker som lagen inte förbjuder men som ändå är etiskt fel. Det är fel att ljuga, att svika och att misstänkliggöra. Girighet är fel. Det är fel att klippa kvitton eller att överutnyttja olika system. Det innebär inte med nödvändighet att det är olagligt. Otrohet är inte olagligt.
Men vi behöver en diskussion om vilka livets spelregler vi ska ha, i skolan, på arbetsplatsen, i vår kammare och över huvud taget där människor möts och där konflikter kan uppstå. Då behövs det, som kamrat Bengtsson precis sade, ett etiskt minimum. För att nå fram till det behövs också ett samtal. Det kommer inte på en gång. Själva processen är en bit av målet. I Norge, där man genomförde detta i full skala, blev det väldigt lyckat. Där drog man in skolan, arbetslivet, politikerna, civila organisationer och näringslivet, och man fick i gång ett samtal.
Menar verkligen Anders Bengtsson att det inte skulle behövas ett etiskt samtal, organiserat, och där vi tar ett initiativ?