Herr talman! När det gäller retroaktiviteten i lagstiftningen inser vi också att det kan vara möjligt att i yttersta undantagsfall använda sig av den bestämmelse som finns i regeringsformen. Jag vet att majoriteten stöder sig på vad fri- och rättighetskommittén uttalade. Man ansåg i kommittén att bestämmelsen var någorlunda väl och rimligt avvägd. Vi tycker kanske inte det. Vi tycker framför allt att man tillämpar den mer frikostigt än vad som var avsett när den kom till. Det är den tendensen vi har velat höja ett varningens finger för.
När det gäller diskrimineringslagstiftningen vill jag säga att om man börjar peka ut olika grupper är risken att det snart inte finns någon som inte blir diskriminerad i något avseende. Man måste alltså oerhört noga väga av vilka man definierar i en diskrimineringslagstiftning. Den kan inte preciseras alltför långt. Om man börjar en uppräkning i alltför vidlyftig skala skulle snart sagt alla kunna omfattas.
Vi vill ha en sammanhållen lagstiftning. Vi hoppas att Diskrimineringskommittén också kommer fram till detsamma.