Fru talman! Lars Anderssons anförande började som en litania över den europeiska unionen och allt som den medför. Jag noterade att han hellre talade om Europa än om EU. Men i dag diskuterar vi just EU, det europeiska projekt som innebär att vi under ordnade former verkar tillsammans och drar nytta av det vi kan bidra med under ett gemensamt paraply.
Under det gångna året har Sverigedemokraterna bytt hållning till EU. Man säger sig inte längre vilja lämna EU eller åtminstone inte driva frågan om utträde. Om det är en ärligt menad hållning eller om det är ett opportunistiskt förhållningssätt i tider av ökat folkligt stöd för EU får framtiden avgöra. Om det är en ärligt menad förändring måste den i så fall ha sin grund i något av det senaste årets skeenden, sannolikt något som finns upptaget i den digra årsboken.
Min fråga till Lars Andersson är därför: Vad var det som under det gångna året hände i EU som fick Sverigedemokraterna att lämna kravet på svenskt utträde ur EU? Var det kanske rent av när man såg hur kraftfullt EU agerade när artikel 7 aktiverades gentemot Polen och Ungern för deras bristande demokratiska utveckling?