Fru talman! Tack återigen, ledamot Rothenberg!
Du talar om Ungern och Polen och våra täta samarbeten med dem. Du vet tydligen mycket mer än vad jag gör om dessa täta samarbeten. Det är inget som jag över huvud taget upplever i mitt dagliga liv.
Brexit, som också alltid är uppe på tapeten, har naturligtvis varit ett avskräckande exempel, inte minst i den inhemska svenska opinionen. Vi verkar ha blivit ännu mer EU-positiva på grund av utvecklingen beroende bland annat på Storbritanniens utträde. Samtidigt som England självt har interna slitningar verkar EU göra det så svårt som möjligt att lämna unionen. Ibland undrar jag varför. Om EU är den underbara och helt oslagbart fantastiska unionen kan man fråga sig varför man inte bara låter dem lämna oss.
EU:s attityd utåt är att det helt och hållet är Storbritanniens förlust och att man där kanske inte riktigt vet vad man håller på med, trots att vartenda valdistrikt i hela England, förutom Storlondon, röstade för brexit. Det är lite farligt att idiotförklara en tydlig majoritet i ett stort och välfungerande land.
Det är inte helt omöjligt att britterna och även Polen och Ungern sneglar lite på våra kära grannar och kanske även på Schweiz och inser att det finns andra framgångsrika vägar framåt än inom ett detaljstyrande överstatligt organ som gradvis och i relativt högt tempo förflyttar makten från de individuella medlemsstaterna till just Bryssel. Detta är en utveckling som vi vill motverka och bekämpa.
Jag ser ingen större relevans i att Ungern och Polen kontinuerligt ska dras upp när vi diskuterar frågan.