Fru talman! Subsidiaritetsprincipen känns som någonting man inte kan vara emot, för det är i grunden en väldigt fin tanke att rätt sak ska beslutas på rätt nivå. Jag vill inte att kommuner runt om i Sverige ska börja lagstifta, för det är någonting vi håller på med här i Sveriges riksdag.
Jag hör ofta om subsidiaritetstanken i EU, men jag ser den väldigt sällan. Jag har själv jobbat med EU-byråkrati, som EU-byråkrat, för att hantera EU-stöd. Jag såg aldrig subsidiaritetsprincipen i närheten av mitt arbete. Det var alltid någon annanstans - en bra bit bort, där man inte förstod hur verkligheten lokalt i Värmland var - som man bestämde hur det skulle gå till. Därför känner jag ofta att det är mer fina ord än faktisk verklighet.
Man kan ta de exempel som Lars Adaktusson är inne på. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram just militären, som han gjorde. Frankrike säger tydligt och klart att man vill ha en EU-armé. Vi i Vänsterpartiet säger: Det vill inte vi. Det vill inte svenska folket. Det finns många folk i Europa som inte vill att vi ska hålla på med något slags försvarsallians.
När det gäller organiserad brottslighet vet vi att Eppo, den här åklagarmyndigheten, ska utreda terroristbrott trots att alla 28 medlemsstater har olika lagstiftningar. Hur ska det gå till? Jag har i varje fall inte förstått hur man ska lyckas med det. Vilken lagstiftning ska det vara i vilket land?
När det gäller klimat och den inre marknaden är problemet just att klimatet inte står över den inre marknaden. Den inre marknaden står alltid över klimatet. Det gör att EU många gånger är ett hinder för klimatutveckling. Men det är klart att vi ska lösa klimatfrågan, och då är EU-nivå bättre än att vi försöker med detta här i Sveriges riksdag.
När det gäller utrikespolitiken uttalar man sig ibland gemensamt från EU, och det blir ett starkare och mer kraftfullt uttalande. Men det är verkligen inte alltid det som kommer mest framåt.
Lars Adaktusson ville att jag skulle presentera bevis. Jag tycker att det snarare är tvärtom. Det är Lars Adaktusson som ska presentera sina bevis. Varför deltar han i dessa möten? Varför bjuder han in dessa personer? Det är snarare han än jag som ska presentera bevis. Vi vet att det har skett. Han behöver svara på varför han har gjort det.