Herr talman! Jag vill komplettera den historie-
skrivning som Gun Hellsvik gjorde. Innan Brottsföre-
byggande rådet fick ett uppdrag från den borgerliga
regeringen att ta fram ett underlag för ett brottsföre-
byggande program pågick det en försöksverksamhet i
fem kommuner, som handhades av Brottsförebyggan-
de rådet. Det var så arbetet med att ta fram modeller
för hur ett lokalt brottsförebyggande arbete kan bedri-
vas startade.
Mot bakgrund av den försöksverksamheten och
den erfarenhet och den kunskap det gav hade BRÅ
också möjligheter att samla in ett underlag. Det under-
laget reviderades till den nuvarande regeringen. Det
har utgjort ett viktigt underlag i arbetet med det natio-
nella brottsförebyggande programmet. Men även
annat underlag har tagits fram. Vi har insett att det
som vi måste initiera här är någonting helt nytt och
betydligt bredare än vad som föresvävar Gun Hells-
vik. Jag skulle vilja rekommendera Gun Hellsvik att
studera det program som nu föreligger.
Vi har valt att ta ett beslut som innebär att vi går
ut med ett program till en dialog med samhällets olika
delar, framför allt på lokal nivå. En av tyngdpunkter-
na i programmet är att mobilisera ett lokalt engage-
mang i denna fråga. Vi vill göra det i form av en dia-
log. Vi tror inte på att man genom beslut i riksdagen
får saker att hända ute i kommunerna och bland de
enskilda medborgarna. Vi tror att vi kan få ett omfat-
tande arbete utfört om vi ger människor en chans och
visar att vi är intresserade av vad de tycker, vad de
kan och vad de vet. Vi omhändertar det, ger stöd och
utvecklar det arbetet på central nivå. Det anser jag för
min del vara det viktigaste i det nationella brottsföre-
byggande programmet.